Mitt djupaste deltagande.
Även jag tycker att det viktigaste är vad du känner och inte vad andra i din omgivning tycker och tänker.
Låt någon annan ta hand om kvarlåtenskapen om det känns bra.
Det kan dock vara bra att gå igenom en del. Jag kommer ihåg när en släkting till mig dog som hade minst sagt rörigt hemma. Min mor och jag bestämde dock att vi skulle åtminstone ögna igenom alla högar och hittade sedlar undangömda i böcker och högar. Det gick naturligtvis in i dödsboet, men det kan ju kännas dumt att det skall gå till någon helt främmande. Det kan också vara saker som man glömt av genom åren men som ändå väcker trevliga minnen. Men, som sagt det viktigaste är att du gör vad som känns bra för
dig.