Är abort mord? Alternativ

[silos]

Detta är ett mycket kännsligt ämne,men jag tar upp den ändå.

Själv tycker jag att en abort är mord på ett foster! Det lilla livet fick inte chansen att växa till en människa!
Gäller det endast kvinnans rättighet att välja?Varför fråga man inte om barnets rättighet till sitt liv?Det är grymt!

Jag arbetade under början av 70talet på en operation avd.och det var hemskt att se hur aborter gjordes.Det kom ofta kvinnor som använde aborter som preventiv medel!

Tänk att fostrets hjärta slår redan vid 3-4 veckors ålder!

Jag har själv varit med om en abort och jag kommer att ångra det resten av mitt liv och jag kan fortfarande gråta över det! På den tiden fick jag ingen som helst hjälp från Barnavårdsmydigheter,utan de förslog abort och vad skulle jag gjort ensamstående mamma som jag var,utan eget hem?Jag arbetade som en hushållerska då.

Jag dömer absolut inte någon enda kvinna som gör abort!

[batski]

Detta tycker jag är en rätt svår fråga. Jag är inte abortmotståndare men tycker faktiskt samhället tar för lätt på det. När börjar en individ vara en individ? En del drar gränsen vid självmedvetenhet, men personligen anser jag att gränsen går redan vid förmågan att känna vällust och obehag/smärta och det råder ingen tvekan om att där gränsen för abort ligger i dag så är det kännande individer det rör sig om.

Men det stora problemet består ju i att många fall så står kvinnans (en högst självmedveten och kännande individ) intressen/rättigheter mot fostrets (som ju inte har lika mycket att förlora).

Så är abort mord? Ja i många fall tror jag att det är det. Ska abort vara tillåtet? Ja jag tror att det i en del fall är ett nödvändigt ont. Däremot tycker jag inte att det ska funka som i dag. En god väninna till mig har berättat för mig att hon en gång blev gravid när hon fortfarande var ganska ung. Hon ringde barnavårdscentralen och den första frågan hon fick gällde bokning av tid för aborten. Hon fick inga stödsamtal i den svåra sitsen hon var i. Hon gjorde aborten men än i dag flera år senare tänker hon ibland på sitt "barn" och hur gammal det skulle ha varit i dag om det hade fått leva. Hon har helt enkelt inte riktigt kunnat komma över det helt. Ska det vara så här? Jag tycker inte det. Det är ett svårt och tungt beslut och hon tycker inte hon fick det stödet hon behövde inför det.

Redigerat av batski: 31-08-2011, 16:14

[*Stintan*]

Detta tycker jag är en rätt svår fråga. Jag är inte abortmotståndare men tycker faktiskt samhället tar för lätt på det. När börjar en individ vara en individ? En del drar gränsen vid självmedvetenhet, men personligen anser jag att gränsen går redan vid förmågan att känna vällust och obehag/smärta och det råder ingen tvekan om att där gränsen för abort ligger i dag så är det kännande individer det rör sig om.

Men det stora problemet består ju i att många fall så står kvinnans (en högst självmedveten och kännande individ) intressen/rättigheter mot fostrets (som ju inte har lika mycket att förlora).

Så är abort mord? Ja i många fall tror jag att det är det. Ska abort vara tillåtet? Ja jag tror att det i en del fall är ett nödvändigt ont. Däremot tycker jag inte att det ska funka som i dag. En god väninna till mig har berättat för mig att hon en gång blev gravid när hon fortfarande var ganska ung. Hon ringde barnavårdscentralen och den första frågan hon fick gällde bokning av tid för aborten. Hon fick inga stödsamtal i den svåra sitsen hon var i. Hon gjorde aborten men än i dag flera år senare tänker hon ibland på sitt "barn" och hur gammal det skulle ha varit i dag om det hade fått leva. Hon har helt enkelt inte riktigt kunnat komma över det helt. Ska det vara så här? Jag tycker inte det. Det är ett svårt och tungt beslut och hon tycker inte hon fick det stödet hon behövde inför det.

Den som gjort en abort får man ju leva med det resten av sitt liv. Det vore mer konstigt om man aldrig tänkte på det även om man inte talar om för andra att man gör det. Låter märkligt att hon inte fick tala med någon. Bad hon om det?