Sant Åke, men visst är det intressant att fundera över ändå! Jag har dock inte kommit till studier om hur trädets livsupplevelse eller eventuella medvetenhet ser ut. För mig är det fascinerande nog att betrakta trädens ytterst avancerade anatomiska uppbyggnad och anpassningsförmåga.
Det som förbryllar mig är att ett träds rötter kan söka sig igenom 10-30 meter mycket näringsfattig, torr jord åt ett håll där det till slut når syre och näring - medan det inte sökt sig lika långt åt ett annat håll, där näring inte fanns inom räckhåll.
Man frågar sig: Kan atomer av syre- och näringslösningar influera jorden även om den för ögat ser fattig ut? Trädets känsligaste och minsta rotdelar, som tillsammans har en mycket stor volym, borde kunna känna minsta atom.
Eller finns det andra samband, såsom elektriska spänningar, magnetism, fuktalstring uppåt eller annat som någonstans uppfattas av trädet och som gör att rötterna växer mest dit näring finns (ävenom det är helt blockerat på vägen dit)?
Ju mer jag gräver mig in i samspelet mellan rötterna och jorden (rhizomer, mycorrhiza), desto mer får jag uppfattningen att en del av trädet och jorden är en total sammansmältning. Det finns ett område i trädets rotliv där man inte kan dra gränsen att här slutar trädet och här börjar jorden.
--------------------
|