Jag bor i ett rätt bra trapphus. De flesta är lite äldre.
När jag flyttade in så pratade jag med både människan som bor över mig och den äldre herren som bor under mig och förklarade att jag jag har en väldigt bra subwoofer på datorn som säkerligen kunde komma att låta ibland, men att de var välkomna och säga till ifall jag störde för mycket.
Mannen under svarade att jorå, detsamma gällde åt andra hållet eftersom han också gärna lyssnade på musik rätt högt. Och jopp, ibland låter det från honom och ibland från mig, men aldrig efter tio på kvällen

Och bara det att man vet att det är helt ok att gå och säga till gör att man tolererar mer

De enda som stör är barnfamiljen på samma våning som mig. Och det är mest deras unga (nu 4 år) son som inte fått förklarat för sig att man inte ska skrika i trappuppgången. Den jobbigaste tiden var när han upptäckte att om han skrek så ekade det i trapphuset. Speciellt jobbigt är det kl nio på förmiddagen när man jobbat natt.
En morgon fick jag nog och med morgonrock på öppnade jag dörren och skällde ut dem. Senare på dagen bad jag om ursäkt till grannen ifall jag varit för aggressiv men fick till svar att det bara var bra att jag sa till hans son eftersom sonen inte lyssnade på pappan. Jag lät bli att säga att det var hans uppgift att uppfostra sonen, inte min...

Men ungen blir tystare ju äldre han blir (får väl hoppas att vi inte bor i samma trapphus när han blir tonåring dock ;P )