CITAT (Jan Lindgren @ 23-09-2011, 16:06)

Hej!
Konstigt nog håller jag med dig i mångt och mycket Orkidétjuv. Jag tycket det är mycket viktigt att odla redan uppodlad mark optimalt för att få en så stor skörd som möjligt. Alternativet är att hugga ner skog och odla där. Jag anser att människan har en moralisk skyldighet att försöka bevara så många levande organismer som möjligt. Skog är också oerhört viktig som kolsänka. Vad jag vänder mig emot är den romantiska synen på urskog. All skog är påverkad av människan. Vi liksom andra levande organismer har utnyttjat skogen för att överleva. Att fortsätta utnyttja skogen på ett varsamt sätt är möjligt samtidigt som vi bevarar "naturen".
MVH
Jan Lindgren
Frågan om intensivodling är inte lätt. Också här tenderar diskussionen att bli förenklad och svartvit. När det gäller ekosystem som kräver stora ytor med storskaliga processer och innehåller många "långsamma" arter, t ex många typer av barrskogar och regnskogar, så måste vi antagligen spara rejält stora sammanhängande områden som reservat eller dylikt och där låta naturen ha sin gång. Men det betyder inte att vi kan härja fritt på övrig mark. En del områden kan säkert odlas som "trädåkrar", men på resten behövs absolut ett extensivt skogsbruk med stor naturhänsyn. Även åkermarker måste odlas med förnuft. Biologisk mångfald och ett fungerande ekosystem behövs även i helåkersbygder. Dessutom finns det ju en hel massa arter som är knutna till den typ av marker och regioner som vi odlar mest intensivt och även dessa arter måste ju ha någonstans att ta vägen. Sedan får man inte glömma att intensivodling, både på åkrar och i skogar, påverkar omgivningarna negativt genom läckage av näringsämnen och bekämpningsmedel.
Om vi människor inte ska bli väldigt ensamma på den här planeten behövs säkerligen många gånger större arealer av någorlunda naturliga och fungerande ekosystem än sådana områden vi utnyttjar för intensivodling eller annan typ av exploatering. Vi måste helt enkelt acceptera att det i längden inte går att utnyttja jordklotet så hårt som vi skulle vilja och tycker oss kunna. Naturresurserna är inte så stora som vi ofta tror att de är och den verkliga gränsen för överutnyttjande är sällan där den synes vara.