CITAT (Gunilla T @ 04-11-2011, 08:44)

Bara ett klargörande...
Det är polisen som utreder brott, åklagaren beslutar om eventuellt åtal och domstolen dömer.
Barnmisshandel och sexuella övergrepp mot barn är ett brott i Sverige och utreds alltid av polis.
Socialtjänsten gör en barnavårdsutredning med barnperspektivet i fokus, alltså vilken hjälp behöver barnet.
Vem är det som beslutar om tvångsomhändertagning av barn och vem utför det?
CITAT (*Stintan* @ 04-11-2011, 08:46)

Japp plus att ingen kan ju veta anledningen tilll att man besöker kommunhuset om nu socialförvaltningen ligger i samma hus. Det kan ju handla om dagisplats, hemtjänst eller en gammal mormor som behöver in på äldreboende eller vad som helst som dom administrerar. Dessutom har allt folk som arbetar inom skola, dagis, fritids, äldreomsorg tystnadsplikt. Man kan faktiskt ha anledning att besöka soc utan att det handlar om något negativt personligt. Träffar kan ju även ske på annan plats t.ex. i hemmet, på dagis osv.
Men du Motti tycker kanske att hellre ska man strunta i att utreda om det kommer in en anmälan om misstänkt övergrepp mot ett barn? Tänk om misstanken är befogad och ingenting görs, vilket liv det då skulle bli när det uppdagas att ingen gjort något och övergreppen fortsätte ostört. Hur ofta händer det inte att man visste men ingen gjorde något? Man kan ju inte låta bli att utreda för att folk på byn skvallrar. Hur många barn har fått sina liv förstörda för att ingen ingrep?
Jag är övertygad om att soc gör vad dom kan för att det hela ska skötas så bra och snyggt som möjligt och att dom inte vidtar åtgärder utan någon som helst anledning. Att det ändå görs misstag ibland är ju beklagligt såklart men man ska nog tänka på att det är för barnets skull dessa utredningar görs och inte för de vuxnas.
Man skall utreda men på ett sådant sätt att ingen oskyldig drabbas. Klarar man inte det är det bättre att låta bli.