De flesta av er har samma syn som jag , d v s att lever man i ett partnerförhållande så ÄR man släkt även med partnerns släkt.
Håller också med när det gäller t ex arv , då får man gå varligt fram .
Men ändå så vet jag många som inte ser det som att man är släkt om det inte finns blodsband. . Mobbing ? Möjligt , man älskar ju inte alla bara för att någon i släkten valt den personen som sin partner men jag reagerar iaf negativt på sådan behandling.
Som någon skrev så blir man ju släkt i och med partnerskapet och hur gör man med ev barn ? Är de bara delvis släkt , de har ju gener från båda föräldrarna eller de kan ju vara adopterade , hur gör man då ?
Har alltid så svårt att förstå sådana här saker , hur man med gott samvete kan säga att t ex om någon i partnerns släkt är sjuk så angår det inte den " ingifte " eftersom de inte har blodsband.
Har man varit partner i många år så är det än värre tycker jag.
Kul med dig Anki som fortfarande räknar din f d mans släktingar som släkt. Det är de , speciellt om det finns barn med i bilden. För mig vore det omöjligt att utesluta dem om inte annat för barnens skull.
Redigerat av mamamaggan: 07-11-2011, 07:44
--------------------
Mälardalen zon 2 - 3
Att känna skuld är att vara human
|