Man fick ju på köpet att räkna med makens släkt och de närmaste även att man inte drog jämnt, men som ung fick man lära sig att tiga och behålla sina önskemål för sig själv.
Den släktpåverkan har jag nu avverkat när de är döda och så här efterhand kan jag säga att visst var det jobbigt men jag gjorde dock det hela smidigare utan fighter.
Jag vill inte att föra den gamla traditionen vidare när jag lyssnar på den yngre generationen som tycker att ta det lugnare, vi hjälps åt med det som vi kan och resten får andra fixa. Dock hörs det röster att det var bättre förr av dem gamlingar som ännu lever ...... javisst! Köra livet ur den yngre generationen så att de mår illa vid varteviga storhelg och födelsedag ....

.. det ser jag inte som det var bättre förr.........

.