CITAT (netha @ 09-11-2011, 23:20)

Inte alls hyckleri! Det handlar om kärlek ... kärlek som inte tar slut om ens partner drabbas av sjukdom!
Hmm.

Kärlek känner åtminstone jag till personen/personligheten och inte till skalet. Ömhet skulle jag nog känna för skalet, långt efter att själen/jaget villat bort sig.
Jag tror också att det är väldigt svårt att sätta sig in i situationen innan man hamnar där. Om min partner blir allvarligt sjuk, men har förståndet och känslorna i behåll, skulle jag inte tveka en sekund att stanna kvar, men när personligheten försvinner bit för bit och man inte längre får kontakt, tycker jag det skulle vara svårt att känna kärlek. Ömhet, ja, men kärlek behöver bränsle, tror jag.
En ny sexpartner skulle jag kanske inte jaga med ljus och lykta, men någon att utbyta tankar och idéer med, skulle jag nog vilja ha. Samtidigt, som jag alltid skulle vårda minnet av den tid jag och (den numera demente) sambon haft.