Konstigt. Egentligen tycker jag att det borde vara dödsstraff för otrohet, det är bland det värsta jag vet. Samtidigt känner jag en frånskild kvinna 60+ som har träffat en ny man vars fru nu är död men då vårdades på samma hem som kvinnans mamma. Båda var där jämt, dagligen tror jag, och slet ut sig mentalt med att ta hand om sina respektive dementa anhöriga. På något sätt känns det naturligt att de hittade varandra och kunde trösta varandra. Mannen fortsatte att besöka och ta hand om sin fru, och när jag hörde om det tänkte jag inte ens tanken "otrohet". Han fortsatte att älska sin hustru, men det var ungefär som att hon var död. Jag känner att jag inte kan döma honom, han gjorde det inte av elakhet, tanklöshet eller otrohet.
--------------------
Det ska gå.
|