Hur tänker ni ?, Om ena partnern blir dement Alternativ

[mamamaggan]

Om ena partnern blir dement och måste bo på ett sjukhem , vad säger ni om att den andra lever " sitt " liv ?

Då menar jag att den friske naturligtvis är hos sin partner en eller flera gånger i veckan men med tiden skaffar en ny partner .

Vad säger ni ? Tycker ni att det är acceptabelt eller helt fel ? Ska man , om man vill ha en ny partner , skiljas och i så fall helt " glömma " sin f d partner ?

[netha]

Hur kan man ens tänka att lämna sin partner bara för att han/hon drabbats av sjukdom!?
Inte dör väl min kärlek även om min partner inte känner igen mig eller inte kan föra ett samtal med mig, eller kanske inte alls kan prata!
Han finns där ändå till kropp och själ. Jag älskar inte bara i lust utan också i nöd ... och det är just i nöden som kärleken prövas.
Vi ska inte tro att en dement är "helt borta" ... det vet ingen med säkerhet.
Min tro är att även de värst drabbade någonstans känner kärlek och närhet och också känner om de blir "lämnade".

Detta är som sagt vad jag har för åsikt i frågan ... jag respekterar alla era andra åsikter även om jag har svårt att förstå dem.


gnon49 ... min svärfar gifte om sig när han var 75 år ... han blev änkeman några år tidigare.

[Azur]

Hur kan man ens tänka att lämna sin partner bara för att han/hon drabbats av sjukdom!?

Därför att personen är borta. Kroppen finns kvar, men det är ingen hemma. Eller den som är hemma är en helt annan person, en person som inte känner dig och aldrig har haft nåt förhållande till dig.
Jag misstänker att folk som inte sett den här typen av sjukdomar tror att det är som i filmerna, att personen blir gulligt & skojigt glömsk men i övrigt är densamme. Det funkar inte så, eller i alla fall har det inte gjort det på de jag sett drabbas.

Redigerat av Azur: 10-11-2011, 09:56

[Myosotis]

Därför att personen är borta. Kroppen finns kvar, men det är ingen hemma. Eller den som är hemma är en helt annan person, en person som inte känner dig och aldrig har haft nåt förhållande till dig.
Jag misstänker att folk som inte sett den här typen av sjukdomar tror att det är som i filmerna, att personen blir gulligt & skojigt glömsk men i övrigt är densamme. Det funkar inte så, eller i alla fall har det inte gjort det på de jag sett drabbas.

Det kan även bli så att de blir aggressiva. Jag vet åtminstone en som ena dagen kunde känna igen folk och vara nästan som förr för att nästa dag bli fruktansvärd elak och säga de värsta saker som sårade folk djupt. Med tiden försvann de trevliga dagarna och hon var elak jämt och mådde själv väldigt dåligt. Alla som besökte henne gick gråtande därifrån. Nu är hon död och alla inblandade tycker nog att det är bäst så. Fruktansvärt tragiskt. Man ska nog inte komma utifrån och fördöma de anhöriga, de lider tillräckligt ändå.