Gå ur Svenska Kyrkan...? Alternativ

[Caprice]

Förstår att det kan vara lite känsligt att skriva om detta... Men jag gör det ändå..

Jag och min sambo har gått ur kyrkan, av den enkla anledningen att vi ej är Kristus-troende. Ser därför inte någon anledning att ge kyrkan ett par tusen kronor om året, pengar som vi istället kan ge till några vi anser är mer behövande än just kyrkan...

Tror att alla, eller de flesta, har någon form av tro på någon form av högre väsen... Kristus, Buddha, Allah, tycker alla dessa trohistorier är intressanta, så varför binda sej vid just Kristustron...? Det handlar om att vara öppen i sinnet, att tro på sin egen tro. Inte LÄRA sig tro på någon speciell tro.

Om folk världen över hade denna inställning skulle nog världen se bra mycket bättre ut. Vi skulle slippa krig i guds namn, krig mellan olika länder pga olika tro...

Varför ska det tex bygga moskeér i Sverige...? Vore det inte bättre om det fanns "byggnader" som är tro-byggnader världen över, dit alla är välkomna för att utöva sin tro?
Kyrkor kan vara väldigt vackra, moskeér likaså, tempel en upplevelse att gå in i. När/om vi reser runt i världen besöker jag gärna deras "tro-byggnader" för att jag tycker det är intressant. Sen må det vara enbart för att de är vackra, ett par tusen år gamla, eller bara känna lugnet...

Min åsikt är att det borde vara tvärtom, man går med i kyrkan om man vill vara medlem...

Upprepar att detta inlägg inte är för att klanka ned på någon som är troende av något slag.
Men vidhåller att jag tycker det är fel att vi automatiskt skrivs in i kyrkan när vi föds, och därefter betalar pengar årligen till kyrkan. Många vet inte ens om att det är så..
Det känns väldigt gammalmodigt att det är så, dagens människor borde få välja.

Alla som är gay tex, varför ska de vara med i Sv Kyrkan...?
"Tvinga" kyrkan att säga vad de tycker offentligt om alla som är gay, så kan dessa sedan ta ställning. De blir vägrade att bli vigda, men kyrkan tar gärna emot deras pengar... Varför då..?

Artikel om att gå ur Svenska Kyrkan

Caprice

[Mia, zon 3]

Jag har inte döpt min son, tycker att han får välja själv när han blir så pass stor. Och det kan han - man kan döpa sig dagen innan man konfirmeras om man vill! Det är väl ingen som tror att Djävulen tar odöpta barn längre (jo, det är det kanske, var och en får ju så klart tro vad de vill).
Själv är jag en "salig blandning" (haha!) av ateist och djupt troende - tolka det om ni vill! Jag tror nämligen - om jag ska bli lite "djup" här - att det finns makter vi inte förstår, kalla det Gud, Allah, Moder Natur, fysikens lagar (nej, vi känner inte till alla sådana ännu), eller vad 17 man vill. Och att det inte är olika makter med motsättningar emellan, som religionerna oftast vill få det till, utan en enda stor enhet. Och jag tror att det är den som alla som är "troende" i någon form känner av. Sedan beror det väl mest på vilken kultur man är född i vad man väljer att kalla den. Och det spelar ju i så fall ingen roll vad man sätter för etikett på det!
Jag är faktiskt konfirmerad. Jag pratade med prästen i församlingen innan "läsandet" började, och sade att "Jag tror inte på Gud". Han svarade "Var med i alla fall, och bestäm sedan hur du vill göra." Vi hade en jätterolig tid, med mycket djupa samtal, enormt fin sammanhållning i gruppen osv. När det var dags för konfirmationen så sade jag att jag fortfarande inte trodde på Gud. Då svarade prästen att "Det gör inget. Gud tror på dig ändå." Så jag var med hela vägen.
Tycker att det där stämmer rätt bra med min tanke - om det finns en allsmäktig makt så bryr den sig inte ett smack om huruvida du tror på den eller inte. Du kan ju inte undgå att ramla om du skulle kliva fel på en stege, bara för att du "inte tror på tyngdkraften" eller så.... Fattar någon alls vad jag menar?
Lever man bara efter mottot "Bemöt andra som du själv vill bli bemött", och "Störst av allt är kärleken", så måste man ju vara vad som kallas en "god människa"? Och de riktlinjerna finns nog inom alla religioner, inget att kriga om där inte.....