En teori som poppar upp med jämna mellanrum är att dela upp euron i två valutor, en för "A-laget" (Nordeuropa) och en för "B-laget" (syd- och östeuropa).
Det finns goda skäl för och emot. För är t.ex. att svaga och misskötta ekonomier i södra europa kunde devalvera utan att förstöra kreditvärdigheten för de starka ekonomierna i norr.
Mot är framförallt att de starka ekonomierna i norr genom att ha med svaga ekonomier i sin valuta får ett slags "smyg-devalvering" av valutan som gynnar deras export, samtidigt som det inte skadar deras kreditvärdighet. Om Tyskland gick tillbaks till D-marken skulle de tvingas leva med en mycket starkare valuta än Euron är, vilket skulle skada deras export.
Ekonomierna i söder, å sin sida, vill vara kvar i euron trots att den tvingar dem att leva med en starkare valuta än de annars skulle, för att de får så stora fina bidrag. De starka ekonomierna i norr skulle sannolikt inte känna för att subventionera grekland, spanien och italien om de inte delade valuta.
Vad man än gör kan man i alla fall säga en sak: ska man ha en gemensam valuta måste man också ha en gemensam ekonomisk politik. Det den här krisen har visat är att det inte funkar att låta alla köra sitt eget race.
|