Tyck synd om mig!, Det verkar vara ett bra sätt! Alternativ

[*hehoc*]

Voine, voine!
Jag är gammal och och orkeslös. Har inga vänner som bryr sig. Min trädgård ser inte rolig ut i höstförfallet. Även katten är gammal och skruttig. Gubben har hosta och feber. Hemma ser det ut som f-n. Maten jag lagar är för kolhydratrik. Vinet avslaget. Ingen kommer hit och damsuger och tvättar mina smutsiga fönster. Barnen bara tänker på sig och sitt och aldrig på mig och mitt. Hur kan nån människa ha det som jag har det? Visst är det synd om mig? Uppriktigt sagt så känner jag INGEN anna som det är så synd om! Jag vill gärna ha goda råd hur jag kommer ut ur mitt elände.
med hälsningar, hehoc

[La Strega]

Hur gammal och orkeslös du känner dig sitter i ditt eget huvud, ändra inställning.
Antagligen har du vänner men inser det inte själv, om du verkligen inte har det, gå med i nån förening eller dyl för å träffa nytt folk? eller gör det i vilket fall, nya bekanskaper är Alltid kul!
Finns det nån trädgård som ser rolig ut på hösten?
Ta då väl hand om katten så den får ha det bra på gamla dar =)
Tappa upp ett bad/fotbad åt gubben och ge honom kamomillte med honung och citron i så är han snart på fötter igen!
Ät mindre kolhydrater så är problemet löst?
Köp nytt vin? =)
Anställ städhjälp eller städa själv som alla (nästan) andra?
Barnen kanske är trötta på din attityd?
Nej jag tycker nog inte så synd om dig, är detta dina största problem här i livet tycker jag att du ska vara glad!