Vad är frihet? Alternativ

[niklaswik]

Det här är inte tänkt att vara nån "rätt eller fel"-diskussion, eftersom det inte finns något direkt rätt eller fel. Jag tänkte bara att vi kan diskutera vad vi själva kallar frihet och bolla idéer.

Några frågeställningar att starta med:

Om jag har en stor dröm om att bli operasångare men har en usel sångröst som hindrar mig från att uppnå det målet, har min frihet begränsats?

Om jag inte har full bestämmanderätt över min egen kropp, kan jag ändå sägas vara fri?

Är det en oacceptabel inskränkning av min frihet att en person förbjuder mig att komma in på hans mark (för att t.ex. plocka blåbär)?


Jag tycker inte det är någon begränsning av min frihet att jag har dålig sångröst, det är helt enkelt lite otur i DNA-lotteriet.

Att äga sin kropp och använda den så som man önskar tycker jag är det minsta man kan begära för att verkligen kunna kallas fri.

Om personen har skaffat sig marken på ett "legitimt sätt" (låt säga att vi fastställt vad som är ett legitimt sätt att skaffa sig egendom och att han uppfyllt det/de villkoren) så vore det snarare en inskränkning av hans frihet att kräva tillträde till hans mark, tycker jag.



Kan filosofi vara nåt för Odlas forum? Jag hoppas det!

[Myosotis]

Mycket intressant!! Den första frågan har jag aldrig tänkt på på det viset. Jag har ju inte frihet att bli vad jag vill. Det är för sent att bli fotbollsproffs och jag hade hur som helst ingen talang. Det kan vara sorgligt men jag har nog inte upplevt det som en inskränkning av min frihet utan det är ödet som har tagit ett beslut åt mig. Kan man känna sig frihetsberövad av ödet eller bara av andra människor? Och var går gränsen? Det låter som en självklarhet men det är ju i själva verket människorna/samhället/oskrivna lagar som bestämmer sådant som att man inte kan bli operasångare när man sjunger falskt. Vill/kan jag ändra dessa oskrivna lagar? Bör jag försöka?

Andra frågan: Ja, det tror jag, om man är fri i anden.

Allemansrätten är ju rätt så unik och den får en att känna sig fri. Jag har försökt gå promenader i Tyskland på samma sätt som jag är van vid här, det gick inte så bra. Frågan är om man inte istället borde förbjuda markinnehav och modernt skogsbruk.

[niklaswik]

Mycket intressant!! Den första frågan har jag aldrig tänkt på på det viset. Jag har ju inte frihet att bli vad jag vill. Det är för sent att bli fotbollsproffs och jag hade hur som helst ingen talang. Det kan vara sorgligt men jag har nog inte upplevt det som en inskränkning av min frihet utan det är ödet som har tagit ett beslut åt mig. Kan man känna sig frihetsberövad av ödet eller bara av andra människor? Och var går gränsen? Det låter som en självklarhet men det är ju i själva verket människorna/samhället/oskrivna lagar som bestämmer sådant som att man inte kan bli operasångare när man sjunger falskt. Vill/kan jag ändra dessa oskrivna lagar? Bör jag försöka?

Andra frågan: Ja, det tror jag, om man är fri i anden.

Allemansrätten är ju rätt så unik och den får en att känna sig fri. Jag har försökt gå promenader i Tyskland på samma sätt som jag är van vid här, det gick inte så bra. Frågan är om man inte istället borde förbjuda markinnehav och modernt skogsbruk.

Det där med oskrivna lagar var en intressant tanke, du kan ju faktiskt bli operastjärna även utan nån bra sångröst om bara standarden för "bra sång" ändrades. Likaså kan du bli fotbollsstjärna utan bollsinne om fotbollens regler ändras till oigenkännlighet.

Vad menas med fri i anden egentligen? Det var nån mer som sa det också såg jag.

Förbjuder du markinnehav blir det möjligen mer fritt för den som inte äger någon mark, men hur blir det för de andra? Ökar "mängden frihet"?

Om man har möjlighet att ta ett beslut som ger många lite mer frihet eller ett som ger några få mycket mer frihet, vad ska man välja då?