Vad är frihet? Alternativ

[niklaswik]

Det här är inte tänkt att vara nån "rätt eller fel"-diskussion, eftersom det inte finns något direkt rätt eller fel. Jag tänkte bara att vi kan diskutera vad vi själva kallar frihet och bolla idéer.

Några frågeställningar att starta med:

Om jag har en stor dröm om att bli operasångare men har en usel sångröst som hindrar mig från att uppnå det målet, har min frihet begränsats?

Om jag inte har full bestämmanderätt över min egen kropp, kan jag ändå sägas vara fri?

Är det en oacceptabel inskränkning av min frihet att en person förbjuder mig att komma in på hans mark (för att t.ex. plocka blåbär)?


Jag tycker inte det är någon begränsning av min frihet att jag har dålig sångröst, det är helt enkelt lite otur i DNA-lotteriet.

Att äga sin kropp och använda den så som man önskar tycker jag är det minsta man kan begära för att verkligen kunna kallas fri.

Om personen har skaffat sig marken på ett "legitimt sätt" (låt säga att vi fastställt vad som är ett legitimt sätt att skaffa sig egendom och att han uppfyllt det/de villkoren) så vore det snarare en inskränkning av hans frihet att kräva tillträde till hans mark, tycker jag.



Kan filosofi vara nåt för Odlas forum? Jag hoppas det!

[Myosotis]

Mycket intressant!! Den första frågan har jag aldrig tänkt på på det viset. Jag har ju inte frihet att bli vad jag vill. Det är för sent att bli fotbollsproffs och jag hade hur som helst ingen talang. Det kan vara sorgligt men jag har nog inte upplevt det som en inskränkning av min frihet utan det är ödet som har tagit ett beslut åt mig. Kan man känna sig frihetsberövad av ödet eller bara av andra människor? Och var går gränsen? Det låter som en självklarhet men det är ju i själva verket människorna/samhället/oskrivna lagar som bestämmer sådant som att man inte kan bli operasångare när man sjunger falskt. Vill/kan jag ändra dessa oskrivna lagar? Bör jag försöka?

Andra frågan: Ja, det tror jag, om man är fri i anden.

Allemansrätten är ju rätt så unik och den får en att känna sig fri. Jag har försökt gå promenader i Tyskland på samma sätt som jag är van vid här, det gick inte så bra. Frågan är om man inte istället borde förbjuda markinnehav och modernt skogsbruk.

[niklaswik]

Mycket intressant!! Den första frågan har jag aldrig tänkt på på det viset. Jag har ju inte frihet att bli vad jag vill. Det är för sent att bli fotbollsproffs och jag hade hur som helst ingen talang. Det kan vara sorgligt men jag har nog inte upplevt det som en inskränkning av min frihet utan det är ödet som har tagit ett beslut åt mig. Kan man känna sig frihetsberövad av ödet eller bara av andra människor? Och var går gränsen? Det låter som en självklarhet men det är ju i själva verket människorna/samhället/oskrivna lagar som bestämmer sådant som att man inte kan bli operasångare när man sjunger falskt. Vill/kan jag ändra dessa oskrivna lagar? Bör jag försöka?

Andra frågan: Ja, det tror jag, om man är fri i anden.

Allemansrätten är ju rätt så unik och den får en att känna sig fri. Jag har försökt gå promenader i Tyskland på samma sätt som jag är van vid här, det gick inte så bra. Frågan är om man inte istället borde förbjuda markinnehav och modernt skogsbruk.

Det där med oskrivna lagar var en intressant tanke, du kan ju faktiskt bli operastjärna även utan nån bra sångröst om bara standarden för "bra sång" ändrades. Likaså kan du bli fotbollsstjärna utan bollsinne om fotbollens regler ändras till oigenkännlighet.

Vad menas med fri i anden egentligen? Det var nån mer som sa det också såg jag.

Förbjuder du markinnehav blir det möjligen mer fritt för den som inte äger någon mark, men hur blir det för de andra? Ökar "mängden frihet"?

Om man har möjlighet att ta ett beslut som ger många lite mer frihet eller ett som ger några få mycket mer frihet, vad ska man välja då?

[Myosotis]

Förbjuder du markinnehav blir det möjligen mer fritt för den som inte äger någon mark, men hur blir det för de andra? Ökar "mängden frihet"?

Ja alltså jag tänker mig att vi går tillbaka till stenåldern, dvs. det ska finnas mycket yta med lite folk på och människorna ska kunna leva på det som finns i skogen utan att förstöra, som en djurart bland andra. Då är friheten att gå där man vill gå maximal utan att inskränka på någon annans frihet. Men utgår man från situationen idag skulle man behöva ta marken ifrån folk som redan äger den vilket ju är taskigt mot dem.

[niklaswik]

Ja alltså jag tänker mig att vi går tillbaka till stenåldern, dvs. det ska finnas mycket yta med lite folk på och människorna ska kunna leva på det som finns i skogen utan att förstöra, som en djurart bland andra. Då är friheten att gå där man vill gå maximal utan att inskränka på någon annans frihet. Men utgår man från situationen idag skulle man behöva ta marken ifrån folk som redan äger den vilket ju är taskigt mot dem.

Då förstår jag, men jag tror inte det vore så kul, för mig iaf. En del är ju verkligen "naturmänniskor" och för såna kan jag tänka mig att det skulle vara härligt att leva så. Själv trivs jag bäst med en dator (och internet så klart!) i närheten.

Internet ja! Det är väl ändå ett stort medel för frihet? Även i många av de värsta förtryckarländerna finns en del som har datorer och kan komma igenom den statliga muren för att kontakta omvärlden. Att kunna kontakta i stort sett vem som helst på jorden inom nån sekund, det tycker jag är en viktig del av min frihet. Likaså att kunna handla av nån i Hong Kong eller USA eller Kina, på ett så enkelt sätt som idag. Det gick visserligen för 100 år sen också, men vilken tid det tog.

Precis samma sak som jag tänkte när jag gick in och läste här .
Frihet ? För vem ? Att leva som en eremit på något otillgängligt ställe möjligtvis .

Vad menar vi med frihet ? Att alltid få göra precis som vi vill utan en endaste tanke på andra ? Att köpa in ett stort landområde och hängna in det med taggtråd ?

Att vara människa är väl att vara social . Om vi bara är sociala med dem vi vill , hur blir det då ? Inga överraskningar , inget " strul " mm mm . Vilka blir vi då ? Några som aldrig lär sig något nytt .

Vem vill bli så ? Leva innanför murar och aldrig träffa några utanför vår " comfortzon" , vad ger det ? Möjligtvis en känsla av att sitta i fängelse.

Frihet för mig är att få älska vem jag vill , kunna gå ut och andas frisk luft när jag vill , se fram emot att få träffa nya okända personer som hjälper mig att växa och som får mig att tänka utanför " boxen ".

Frihet för mig är helt enkelt att inte ställa mig utanför samhället .

Har någon föreslagit något av det du tar upp som "negativa saker" eller radade du bara upp dem som hypotetiska motexempel?

Att träffa nya människor i all ära, men jag vill också ha friheten att träffa "lagom många" nya människor, dvs inte många alls. Och så vill jag ha friheten att utesluta såna som jag ser som "dåliga" människor ur mitt liv, dvs vara social med dem jag vill.

Man kan väl inte bestämma över andras frihet? Inte heller vad och hur andra ska tänka och tycka så vem ska då ändra oskrivna regler?

Kan och kan, man borde kanske inte kunna det förutom i sällsynta fall, t.ex. om nån försöker "ta sig friheten" att stjäla min bil skulle jag gärna stoppa honom/henne från att göra det.

Ändra oskrivna regler görs försiktigt och genom att sakta men säkert ändra attityderna i samhället. Bara för att ta ett exempel: för inte så många decennier sen var det helt ok att slå sina barn i sverige, men nu är det inte det.

Redigerat av niklaswik: 11-12-2011, 18:18

[*Stintan*]

Då förstår jag, men jag tror inte det vore så kul, för mig iaf. En del är ju verkligen "naturmänniskor" och för såna kan jag tänka mig att det skulle vara härligt att leva så. Själv trivs jag bäst med en dator (och internet så klart!) i närheten.

Internet ja! Det är väl ändå ett stort medel för frihet? Även i många av de värsta förtryckarländerna finns en del som har datorer och kan komma igenom den statliga muren för att kontakta omvärlden. Att kunna kontakta i stort sett vem som helst på jorden inom nån sekund, det tycker jag är en viktig del av min frihet. Likaså att kunna handla av nån i Hong Kong eller USA eller Kina, på ett så enkelt sätt som idag. Det gick visserligen för 100 år sen också, men vilken tid det tog.



Har någon föreslagit något av det du tar upp som "negativa saker" eller radade du bara upp dem som hypotetiska motexempel?

Att träffa nya människor i all ära, men jag vill också ha friheten att träffa "lagom många" nya människor, dvs inte många alls. Och så vill jag ha friheten att utesluta såna som jag ser som "dåliga" människor ur mitt liv, dvs vara social med dem jag vill.

Det har du väl full frihet att göra!

[niklaswik]

Det har du väl full frihet att göra!

Jag vet, jag påpekade bara att jag gillar den friheten.

Det är väl ingen oskriven lag! Tror knappast att du kan ändra människors estetiska sinnen genom att ändra attityder i samhället.

Är det inte? Hur definierar du då oskriven lag? Om du ger ditt barn ett rejält kok stryk i affären så får du väl fler konsekvenser än böter/fängelse, nämligen att alla (eller de flesta) som såg det, och alla som de berättar för, kommer sky dig som pesten.

Nä, det kan man nog inte göra. Alltså få folk att gilla falsksång, som jag antar att du menade.

" Att träffa nya människor i all ära, men jag vill också ha friheten att träffa "lagom många" nya människor, dvs inte många alls. Och så vill jag ha friheten att utesluta såna som jag ser som "dåliga" människor ur mitt liv, dvs vara social med dem jag vill. "
Hur menar du då ? Vilka är de dåliga ?

Otrevliga typer inkluderande men inte enbart: mobbare, barnmisshandlare, religiösa fanatiker, politiker m.fl. Om jag pratar med någon ny person och det så småningom framkommer att jag inte gillar honom/henne så väljer jag förstås bort personen i framtiden. Det finns enligt mig inget värde i att utsätta sig själv för att vara med människor man inte gillar.

Redigerat av niklaswik: 11-12-2011, 20:30

[Anma]

Är det inte? Hur definierar du då oskriven lag? Om du ger ditt barn ett rejält kok stryk i affären så får du väl fler konsekvenser än böter/fängelse, nämligen att alla (eller de flesta) som såg det, och alla som de berättar för, kommer sky dig som pesten.

En lag som står i lagboken är inte oskriven. Det är förbjudet att slå sina barn enligt svensk lag.

[*Stintan*]

En lag som står i lagboken är inte oskriven. Det är förbjudet att slå sina barn enligt svensk lag.

Precis det jag menade