Nu återför jag tråden till ämnet
Om jag blir dement så vill jag absolut inte att min eventuella framtida partner ska sluta leva för det!
Om det är så illa att jag inte kan klara mig själv och inte kommer i håg nåt, när bara skalet är kvar alltså, då hoppas och önskar jag att den andra ska se till att leva fullt ut! Umgås med vänner, roa sig och inte isolera sig och försaka något! Och förhoppningsvis hitta en ny kärlek! Sörja behöver man naturligvis, men inte i all evighet. Livet måste gå vidare!
Jag vet hur det är att "förlora" någon, som kroppsligen finns kvar efter att min mamma fick en svår hjärnskada i en olycka. På ett sätt är min mamma död samtidigt som hon lever. Hon ser ut precis som min mamma men är som en annan person. Hon känner igen mej, men minns inget om min uppväxt. Hon minns vissa människor och händelser från sin egna barndom, men hon minns inte vad hon gjorde i går eller för en kvart sedan. Hon blir glad när man kommer men saknar oss inte när vi gått. Och inte skulle hon må bättre av att jag slutat leva!
Och inte skulle det påverkat henne om haft en man som försakat allt gott i livet eller om han levt livet fullt ut och träffat någon annan! Varken i positiv eller negativ bemärkelse!
Hur tänker ni ?, Om ena partnern blir dement
09-11-2011, 17:13
