|
Du är inne på samma som mig. Jag har sett hur det var med min mamma , svårt dement , och min pappa som mer eller mindre tog livet av sig genom att vara hos henne ständigt , dessutom trots att hon inte mådde bra av det . Vilken nytta hade mamma av att pappa dog före henne p g a att han överansträngde sig ?
Hur ska man orka leva med någon som redan är " död " ? Den personen som du gifte dig med finns inte !
Att fortsätta att endast finnas till för den sjuke därför att man lovat " i nöd och lust " funkar inte då. I "nöd och lust" innebär väl att så länge du kan göra något för din partner så att denne ska må bra så gör du det men när man passerat den gränsen ?
När partnern inte vet om du varit där eller inte , inte kommer ihåg vem du är , kanske gör som en gammal släkting till mig , ringer polisen och ber dem komma och hämta den hemska gamla gubben därhemma därför att det inte är din man ?
Vad skulle ni säga om den friske besökte partnerns grav i timmar varje dag , år ut och år in , och vägrade inse att denne är död ? Det är ungefär samma sak för mig.
Man överger inte den sjuke , man bryr sig , kommer på besök mm men man kan inte enbart leva för den andre.
Men , som jag redan sagt , jag skulle känna skuld om min partner blev dement och jag t ex hade en ny partner.
Redigerat av mamamaggan: 14-12-2011, 19:33
--------------------
Mälardalen zon 2 - 3
Att känna skuld är att vara human
|
Hur tänker ni ?, Om ena partnern blir dement
09-11-2011, 17:13
