Ofta kan det nog handla om att man känner sig frustrerad över att det blir missförstånd för att båda kanske inte förstår vad den andre säger eller vill ha sagt.
Jag jobbar själv på sjukhus och många patienter är så frustrerade över att många läkare är invandrade och att vissa har svårt med språket.
I måndags blev jag opererad och innan jag skulle sövas kom den läkare(grek) in och hälsade och informerade mig noggrant, avslutade med att fråga mig om jag kände mig trygg nu med den information jag fått eller om jag hade mer frågor.
Och På Vårdcentralen har jag en ST-läkare som jag tror är ryska eller ungerska som är så otroligt bra, human, avsätter mycket tid och bryr sig verkligen om vad man som patient känner och tänker också. Hon ringer också hem om provsvar utan att det är överenskommet.
Den läkare jag har för sköldkörtelsjukdom är en pensionerad överläkare(svensk) med 40 års erfarenhet men han brukar glömma att fråga hur jag mår varje gång han ringer hem, han ser bara till den kliniska bilden, dvs. vad provsvaren är och hur jag borde må utifrån dem. Nu när jag mår bättre kan jag hantera det men när jag var betydligt sjukare så kändes det tufft. Han var en läkare som glömde lyssna, som glömde att jag var en människa bakom provsvaren.
Så visst sjutton kan läkare upplevas lika, det gäller också som patient att man är tydlig och vågar ta plats och tid. jag brukar alltid själv och rekomendera andra att skriva ner det jag vill veta och vifta med "lappen" på ett tidigt stadium under läkarbesöket. Säga att det här behöver jag få svar på. Våga vara "jobbig" som patient.
|