Vår morgonpromenad, Vi går ut alla tre Alternativ

[ingrid fuxwall]

Från början var det ju bara hunden och matte men sedan ett bra tag följer även katten med - varje morgon.

Därför blir det inte en så lång runda, den första - vi vill ju inte medverka till att katten får en alltför stor radie.
Rävarna finns på en åker helt nära och även rovfåglar och vi vill behålla vår katt - Xera och matte, så vi går bara helt kort och katten följer efter oss. Människor som möter oss måste givetvis kommentera vår söta katt som stannar när vi vänder och oftast följer med oss in igen. Han är helt orädd och tycker tyvärr att bilar ska stanna för honom.

Givetvis har katten kompisar - de umgås i en liten dunge mitt i mot kyrkogården och när vi går ut innan mörkret och roppar på vår kissemisseNisse så kommer han med oss hem och så går kompisen hem till sig. Det är så underbart när katten kommer ifatt oss och stryker sig intill hunden och liksom säger - Hej vad trevligt att se dig igen

Eftersom vi har en väg helt nära oss har jag tränat katten till att inte springa ut på vägen men är han sur så klättrar han ut och sätter sig mitt i körbanan - hitills har bilarna stannat eller tutat och han flyttat på sig.

Numera lyder han ganska bra och hunden gör vad hon kan för att hjälpa mig men hon är inte så taktisk så det händer att hon råkar jaga ut honom på vägen om jag ber om hjälp ; ))

När katten följer med oss ut och in på promend så vet han att hunden har koppel på sig och då retar han henne till max, nu har hon lärt sig att negligera det men väl inne på tomten kan hon ta igen hans övertramp. Inne är det katten som bestämmer, hårdhänt

[solbrud]

Underbar berättelse, tack!
Jag ser nästan er framför mig under promenaden.
Jag hade tidigare en skogskatt som bara var ute lös på helgerna när vi var på landet. Torpet låg i en by med 15 hus och när vi skulle hälsa på vänner i byn på kvällstid så hängde katten med utan nån som helst tanke på vare sig farliga bilister eller andra katters revir.
Ett par gånger hoppade han in genom grannars fönster trots att de hade katter och la sig kaxigt på deras köksbord och tvättade sig.
Han hade liksom inte fattat de sociala koderna hur man är är rädd om livhanken.

Djur är härliga och ett betydelsefullt sällskap.
Att klappa och kela med ett djur fungerar som att ge och ta emot en go kram, receptorer i huden skickar iväg signaler som i sin tur frigör oxytocin som är "må bra" hormon.