Håller med dig om det där med eget rum.
I våras när jag låg inne så hamnade jag på ett tvåbäddrum. Till en början var jag ensam. Eftersom det skulle tas blodprov var fjärde timme och jag inte är snarstucken dvs svårstucken tog det tid varje gång
När de hållit på i värsta vampyrstilen halvtvå på natten i fyrtiofemminuter så försöker man ju i deperation skoja bort det mesta.
Så kläcker en i personalen ut sig: Vi har ont om plats, vi tänkte skicka in en karl att dela rum med dig.
Jag trodde naturligtvis att de skojade så jag svarade glatt: Javisst bara han är ung snygg och trevlig.
En halvtimme senare dras det ut en skärm och in rullas en ny patient.
Jag brydde mig inte så mycket mera. Försökte somna på söta örat.
Morgonen därpå så fick jag lov att äntligen gå ur sängen. Eftersom jag kommit in akut så hade jag ingen morgonrock med mig. Landstingets lilla nattskjorta slutar ju strax nedaför rumpan. Jag är inte van att bära kortkort. Men vad fasiken, inför damer var det väl inte hela världen.
Döm om min förvåning när jag trippar förbi skärmen på väg till toaletten och det ligger en karl där. Inte var han enligt min skojbeställning heller.
Jag måste säga att jag tyckte det hela var liiiiite......pinsamt. jag har inte delat rum med någon annan karl än min lille gube på 24 år. Och hade man varit sjukare och inte kunnat hålla koll på rumskompisen så hade jag nog varit rädd. Jag hade ju faktiskt ingen aning om vilken karl jag helt plötsligt delade rum med.
Ni tar jag ju det mesta ungerför som , spik i foten jajamensan. Men det finns mycket vekare personer än jag själv. Jag kan tänka mig hur en äldre liten rar tant skulle må. Inget vidare.
Nedmontering av sverige
02-11-2004, 21:27
