Medlem
Antal inlägg: 104
Medlem sedan: 21-02-2004
Medlem nr: 2 858
Voine, voine! Jag är gammal och och orkeslös. Har inga vänner som bryr sig. Min trädgård ser inte rolig ut i höstförfallet. Även katten är gammal och skruttig. Gubben har hosta och feber. Hemma ser det ut som f-n. Maten jag lagar är för kolhydratrik. Vinet avslaget. Ingen kommer hit och damsuger och tvättar mina smutsiga fönster. Barnen bara tänker på sig och sitt och aldrig på mig och mitt. Hur kan nån människa ha det som jag har det? Visst är det synd om mig? Uppriktigt sagt så känner jag INGEN anna som det är så synd om! Jag vill gärna ha goda råd hur jag kommer ut ur mitt elände. med hälsningar, hehoc
Medlem
Antal inlägg: 1 130
Medlem sedan: 19-11-2002
Medlem nr: 382
Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör med alla dessa "missförstånd" och "tolkningar". Säger som nån sa tidigare här: ta ett djupt andetag innan ni anklagar folk så här. Annars kanske vi går miste om trevliga forumister. Alla ska ju vara välkomna! Jag har känt mig välkommen på detta forum, och jag hoppas alla ska få känna så för det är en rättighet alla har. Är så less på dessa utdragna trådar...
Tyck synd om mig!, Det verkar vara ett bra sätt!
30-10-2004, 17:21
Det är inte konstigt att världen ser ut som den gör med alla dessa "missförstånd" och "tolkningar". Säger som nån sa tidigare här: ta ett djupt andetag innan ni anklagar folk så här. Annars kanske vi går miste om trevliga forumister. Alla ska ju vara välkomna! Jag har känt mig välkommen på detta forum, och jag hoppas alla ska få känna så för det är en rättighet alla har. Är så less på dessa utdragna trådar... 
