CITAT (Cacki @ 18-02-2012, 00:10)
Tror du pekar på en viktig sak där som gör att man ska vara lite skeptisk mot dylika mirakelkurer för problemhundar. En av mina bästa vänner är hundcoatch (även om hon inte vill kalla sej så. Hon har i alla fall hållit på en herrans massa år med att hjälpa folk med problemhundar.
Hennes metod är att aldrig någonsin bestaffa utan enbart uppmuntra och belöna positiva beteenden istället. Speciellt vad det gäller problemhundar som oftast är vilsna och otrygga redan innan. Ska man dessutom kuva dem till lydnad så får man ingen pålitlig och glad hund.
Detdär var riktigt bra skrivet Cacki! Det finns många som inte skulle ha hund men att alltid hänvisa till att det beror på ägaren att hunden har problem är inte heller sant. I många fall kan det faktiskt ligga en fysisk sjukdom i botten och det är det första man bör kolla.
Jag har haft en problemhund och jag såg det direkt när vi hämtade hem henne. Då var det för sent för mig iaf, vem vill ha problemhundar så för mig var det inget val eftersom hon med all säkerhet skulle avlivas annars.
Hon var lättstressad och bar på en social rädsla, alltså rädd för människor och andra djur och hundar. Jag sökte hjälp och ringde en hundklubb där det fanns en "guru" som alla tyckte kunde allt om hundar.
Han sa jag skulle komma till hundklubben när det var fullt av folk där och massor av hundar. Jag gick dit med min skräckslagna valp och det ångrar jag förfärligt ff. Hon var skräckslagen , skällde som en vansinnig med fradga rinnande ur munnen. Han tog ett stryptag på henne och tryckte ner henne, hon kämpade men hölls fast tills hon inte orkade mer. Då släppte han taget, hon steg upp och skällde helt hysteriskt. Han gjorde samma manöver igen....då tog jag hunden och gick därifrån.
Vad jag lärde mig???? Jo, att min lilla valp hade fog för att känna rädsla och fick bekräftat att det var farligt med främlingar.... så illa behandlad hon blev. Rädsla kan inte kuvas bort med övergrepp.
Vi bor ju ute i skogen så hon behövde inte utsättas för det mest skrämmande. Jag gjorde det jag kunde för henne, precis som otrygga människor mår bra med fasta och kända rutiner så mådde hon också bra av det. Hon var ingen lätt hund men vi gav henne ett gott liv utifrån hennes premisser.
Jag förlorade henne den 4 april 2011 vid en ålder av 11 år, jag gråter när jag skriver detta. Hon var lika älskad som mina andra hundar.
Redigerat av Gunilla T: 18-02-2012, 11:52
Jag vill bemöta ett påstående anngående Cesar Millan, Mannen som talar med Hundar !
17-02-2012, 22:59
