Att tända ljus i trädgården om natten vid något väl valt tillfälle tycker jag kan vara trevligt - lysa upp ett arrangemang när man får besök, ett svagt belyst hösstträd, några blommande körsbär MEN fler och fler trädgårdar och hus ser ut som landningsbanor för potentiella Marsmänniskor. I skärgården är det en rent ut sagt en miljöförstörande ljusnedskräpning som bara blir värre och värre. Man seglar ut en sensommar och när skymmningen kommer vill man för en gångs skull njuta av vintergatan - som många aldrig ens har sett idag. Men nix - mitt ute på öarna har "Herr jag har mer pengar än intellekt" placerat ut lampor längs stigar, bryggor och husfasad så att allt mörkerseende och all skärnhimmel försvinner. Det är som om de var rädda för mörkret... Det samma gäller i fler och fler villaträdgårdar, ihärdigt påhejade av diverse trädgårdstidningar, TV-program, vägverkets och kommunernas vulgära belysningsprojekt. Jag vill värna mörkret, jag vill se mina stjärnor, jag vill behålla mitt mörkerseende.
Idag är mörker en försvinnande lyx på samma sätt som tystnaden redan har försvunnit!
Problemet är att det saknas kunskap om att vi inte behöver särskilt många watt för att lysa upp något. Ljus är ingenting i sig själv. Det måste träffa en yta för att vi ska kunna uppleva ljuset. Därför är det absurt med alla högt placerade lampor och lyktor, fasadbelysningar och ja jag kan hålla på i evighet. I en park där jag bor har parkförvaltningen just satt upp lyktor på 4 meter höga stolpar. Det blir en fruktansvärd miljö. Träden är belysta ovanifrån och stammarna kastar långa fula skuggor. Hade de istället använt lägre belysning kombinerat med pållare och belyst mark, och bara hälften så många lampor hade miljön blivit betydligt bättre.
Gå i terapi för mörkerrädsla Försök att någon gång fundera om dina ljus verkligen är vackra...eller bara kejsarens nya kläder...grannen har ju, då måste väl vi med? Höj elpriset !!
Katei
|