Jo, jag kan påstå det, Stintan. Att unga drabbas av depressioner, är inget nytt. Det finns ingen grupp med så många självmord, och tankar på detta, som unga människor. Intåget i puberteten, osäkerheten på sig själv och sin situation, där man inte känner sig accepterad som vuxen, fast man själv tycker det, är en svår omställning. Det har det varit i alla tider, men kanske hyppigare idag, då ungdomar lever ett eget liv, som det aldrig gjorts förr. Konkurrrensen om jobb, pressen inom sport eller utbildning, sms-hot och liknande bidrar säkert till att ungdomar mår sämre. Att man har satt en bokstavskombination på det tycks lugna en del, men jag tror inte det finns en levande själ, som inte har tänkt på suicidal lösning. När jag själv fick epilepsi i ungdomsåren, så var mitt liv kört, tyckte jag den gången. Livet i sig är en enda lång prövning, och har man oturen att tänka lite för lite, eller för mycket, så skapar det en oro. Jag brukar hävda att ungdomar idag har för lite konsekvenstänkande. Att INTE tänka efter, vad som sker vid ett eventuellt överilat handlande. Själv pinkade jag nästan på mig, när jag såg, att snöbollen som jag kastat, höll på att träffa gatlyktan. Unga människor skall prova sig fram i livet, säger man, men när man tar till släggan för att demolera (bildlikt talat), så är det ofta ett fel som emanerar från föräldrars dåliga insikt om barns beteende - läs uppfostran. I detta fall menar jag inte aga, men tid till barnen. Det är en bristvara i dagens samhälle, där TV har blivit dagmamma och pedagog. Och "hjälpen" ligger i ett läkarbesök...
|