CITAT (Bengalow @ 31-03-2012, 13:56)
Jo, jag kan påstå det, Stintan. Att unga drabbas av depressioner, är inget nytt. Det finns ingen grupp med så många självmord, och tankar på detta, som unga människor. Intåget i puberteten, osäkerheten på sig själv och sin situation, där man inte känner sig accepterad som vuxen, fast man själv tycker det, är en svår omställning. Det har det varit i alla tider, men kanske hyppigare idag, då ungdomar lever ett eget liv, som det aldrig gjorts förr. Konkurrrensen om jobb, pressen inom sport eller utbildning, sms-hot och liknande bidrar säkert till att ungdomar mår sämre. Att man har satt en bokstavskombination på det tycks lugna en del, men jag tror inte det finns en levande själ, som inte har tänkt på suicidal lösning. När jag själv fick epilepsi i ungdomsåren, så var mitt liv kört, tyckte jag den gången. Livet i sig är en enda lång prövning, och har man oturen att tänka lite för lite, eller för mycket, så skapar det en oro. Jag brukar hävda att ungdomar idag har för lite konsekvenstänkande. Att INTE tänka efter, vad som sker vid ett eventuellt överilat handlande. Själv pinkade jag nästan på mig, när jag såg, att snöbollen som jag kastat, höll på att träffa gatlyktan. Unga människor skall prova sig fram i livet, säger man, men när man tar till släggan för att demolera (bildlikt talat), så är det ofta ett fel som emanerar från föräldrars dåliga insikt om barns beteende - läs uppfostran. I detta fall menar jag inte aga, men tid till barnen. Det är en bristvara i dagens samhälle, där TV har blivit dagmamma och pedagog. Och "hjälpen" ligger i ett läkarbesök...
Det är personer som du, som tror att det bara är "rycka upp" sig, eller "ta tag i sitt beteende" som gör att många personer får ett mångdubbelt svårare liv än de hade behövt. Det är beklämmande att det fortfarande finns sådana intoleranta och oupplysta människor i Sverige år 2012! Det gör mig mörkrädd, rent ut sagt.
Jag tänker inte diskutera saken med dig eftersom din inställning gör mig fullkomligt rosenrasande och så fruktansvärt ledsen. Min anhörig VET att saker går sönder om man kastar en sten eller snöboll på dem. H*n är inte DUM, TRÖG eller har låg IQ. Men om man inte kan hejda sin impuls att kasta, inte har förmågan att tänka efter innan man kastar, då spelar det liksom ingen roll.
Din kommentar som föräldrarnas brist på uppfostran är så löjeväckande att jag inte ens tänker bemöta den mer än att säga tre saker;
1) Hade du vetat hur mycket föräldrar till barn med ADHD lägger ner på sina barn, vilka anpassning arman gör och vilka uppoffringar man tvingas till hade du inte ens tänkt den tanken
2) Hade man kunnat "uppfostra" signalsubstanser i hjärnan hade nog alla personer med Schizofreni, bipolär sjd, depressioner, autism etc varit glada för du kunde det funnits hjälp för dem, tyvärr har läkarvetenskapen ännu inte kommit dit
3) Hade ett läkarbesök "hjälpt" mot ADHD hade det varit underbart, men eftersom läkarvetenskapen ännu inte kommit på ett sätt att finjustera signalsubstaner och deras receptorer i hjärnan så kan de inte göra så mycket...... På sin höjd kan de skriva ut centralstimulantia, som för det första inte hjälper alla, för det andra inte tolereras av alla och för det fjärde är ungefär lika kul att ta som alla andra mediciner mot kroniska sjukdomar. Att tro att det är någon slags "enkel utväg" visar på så total brist på insikt att jag återigen blir mörkrädd!
Redigerat av KRT: 31-03-2012, 13:16
HSP !
30-03-2012, 23:42
