HSP ! Alternativ

[Motti]

Såg Malou von Siverts i dagpå Tv 4 efter tio om HSP !Hyper syncebelety Pepopls ! jag kännde igen mig direkt ! någon mer än jag ?

[Bengalow]

Jag har min syn på saken, icke utan erfarenhet. Därför "kastar" jag mig in i diskussionen. Utan sådana som mig hade det ju inte blivit någon sådan. Bara för att man slutat använda ordet "sot", så har det ju inte blivit fler sjukdomar. Vad man "upptäckt" på senare år är depressiva, psykotiska tillstånd. Psykologi/psykiatri är inte ens en renodlad vetenskap - det finns lika många teorier som det finns utövare. Jag hävdar med en dåres envishet, att fasthet i "uppfostran" ger en annan personlighet, och då menar jag till det bättre. T.o.m. doktor Spock, efter att ha blivit mor/farförälder, har tagit tillbaka sina teorier om fria tyglar för barn.
Jag har förståelse för alla, som genomgår alla helvetets kval, p.g.a. barn, eller vuxna, som klassas som psykosociala bokstavsfall. Min mening är inte "den rätta" i vissa ögon, men har jag inte rätt att uttala mig? Det finns inga helt relevanta medel mot psykiska åkommor, men att få en diagnos lättar på trycket. "-Aha, det är så det ligger till...!". Var skall man gå efter detta? Hur skall man göra? Tränga ner i djupet? Det finns ingen lösning på problemet! Vad man kan hoppas på är att det är något som man växer ifrån. Än har inte det sista undret inträffat.
Vad man slås av, är alla offentliga personer, som idag uttalar sig om sin "adhd", som förklaring till dåligt beteende. Skådespelare, konstnärer och andra kulturpersonligheter "lider" av detta, och det ger en dålig klang i sökandet efter relevans. Det är lätt att skylla på något, som ingen kan ta på.

[herkules]

Jag har min syn på saken, icke utan erfarenhet. Därför "kastar" jag mig in i diskussionen. Utan sådana som mig hade det ju inte blivit någon sådan. Bara för att man slutat använda ordet "sot", så har det ju inte blivit fler sjukdomar. Vad man "upptäckt" på senare år är depressiva, psykotiska tillstånd. Psykologi/psykiatri är inte ens en renodlad vetenskap - det finns lika många teorier som det finns utövare. Jag hävdar med en dåres envishet, att fasthet i "uppfostran" ger en annan personlighet, och då menar jag till det bättre. T.o.m. doktor Spock, efter att ha blivit mor/farförälder, har tagit tillbaka sina teorier om fria tyglar för barn.
Jag har förståelse för alla, som genomgår alla helvetets kval, p.g.a. barn, eller vuxna, som klassas som psykosociala bokstavsfall. Min mening är inte "den rätta" i vissa ögon, men har jag inte rätt att uttala mig? Det finns inga helt relevanta medel mot psykiska åkommor, men att få en diagnos lättar på trycket. "-Aha, det är så det ligger till...!". Var skall man gå efter detta? Hur skall man göra? Tränga ner i djupet? Det finns ingen lösning på problemet! Vad man kan hoppas på är att det är något som man växer ifrån. Än har inte det sista undret inträffat.
Vad man slås av, är alla offentliga personer, som idag uttalar sig om sin "adhd", som förklaring till dåligt beteende. Skådespelare, konstnärer och andra kulturpersonligheter "lider" av detta, och det ger en dålig klang i sökandet efter relevans. Det är lätt att skylla på något, som ingen kan ta på.

klart du har rätt att uttala dig men jag tycker att du har fel.
som diagnostiserad i vuxen ålder, uppvuxen på 60-talet utan några som helst fria tyglar så har jag äntligen fått reda på att det är helt ok att vara som jag är, jag har fått svar på massor av frågor och verktyg så jag klarar min vardag bra mycket enklare nu än tidigare.
tänk om jag hade vetat det jag vet idag, och tänk om min omgivning hade vetat.
då skulle jag inte suttit av min skoltid med blicken ut genom fönstret.
visserligen gick jag ut skolan med högsta betyg, inte för att jag lärde mig något där utan bara för att jag kunde ändå.

mer kedjetäcken och mediciner till folk!
*ironi*