Nä facelian lever sitt underbara liv, vacker och med humlesurr, och sedan lägger den sig ned och somnar. Jag brukar så den två gånger. Den andra gången innan den första lagt sig ned. Man dräller fröer som om ytan var tom, sedan vattnar med dusch nära markytan och mellan de befintliga faceliorna. Då myllas fröerna ned och gror i fukten av skuggan av de gamla. När de gamla lägger sig pinnar de nya upp...
Om man ska ha maximal näringstillförsel tillbaka slår man innan de går i frö, med blom och allt. Så har jag aldrig gjort i trädgårdar faktiskt. Jag satsar på döende rötter och nedbrytning av vissnande ovanjordiska växtdelar istället och njuter av blomning, markskuggning och växter istället.
Baljväxter är ju mycket bra för kvävefixering. Ärtväxter av alla slag. Men vem kan slå ned en sockerärta... utan att äta dem? Inte jag! :-)
--------------------
|