90kg på ryggen är i bekymmer för Nordsvensken.
Eftersom Nordsvensken blivit populär bland fritidsryttare för sitt trevliga temperament, smidighet och lugn så är det många som används enbart som fritidshäst. Dock för att få stambokföra hästen så måste den genomgå ett draglagsprov.
Inom föreningen så är större delen av hästarna inkörda och används även till diverse körjobb (skogs- & jordbruk).
Det är fantastiskt roligt att köra med en stor Nordsvensk i skogen.
För ett flertal år sedan höll vi på och hjälpte grannen att få ut virke ur skogen. Marken var för brant och oåtkomlig för traktor så häst var enda alternativet. Med oss hade vi en Fjording (unghäst) och en av våra Nordsvenskar (den sista vi har kvar just nu, gamla 'morsan'). Fjordingen fick ta hand om timmersläden medans Nordsvänsken fick ta saxen som är lite mer riskabel och kräver en mer rutinerad häst. (inga skacklar utan enbart kedjor)
Ett av lassen som fjordingen fick var för tungt för honom. Han djorde helt rätt för att få loss lasset genom att rucka det åt sidorna och framåt men det satt som fastgjutet i backen. Spände för gamla 'morsan' istället. Hon knallade iväg som om hon knappt hade nåt bakom sig. På väg ner för backen snubblade min far, som just då höll i tömmarna. Han råkade dra tag i högertömmen varpå hon svängde lite höger och lasset gled rakt upp på en stor sten. Med en brak välte lasset. Inte sjutton stannade hon för det. Hon fortsatte dra och hann ta med sig ena hörnet på ett uthus innan far min återfunnit balansen och fick stopp på ekipaget. All detta skedde i skritt. Efteråt har vi skrattat gott åt minnet men just när det hände... Huvaligen vad nervös jag blev. Gamla 'morsan' stannade och mumsade gräs som om inget hänt. "Vadå? Lasset blev lite tyngre bara så jag drog. Inget konstigt väl?" Nu är hon en gammal pensionär som ägnar sina dagar åt att sova och äta. Förutom ibland när hon ska ha sig en kelstund, då gäller det att ta spjärn för när den gamla damen kelar går det tufft till.
--------------------
|