För min del har denna vecka av min semester blivit att stötta, finnas till åt en person som sökte min hjälp för första gången, rädd, ledsen och oförmögen att ge uttryck till sina innersta känslor under flera års tid.
För henne betydde det mycket att kunna äntligen gråta ut, känna sig trygg och trodd, och bli sedd som den lilla, goa människan som man fick fram under ett gammalt lager "skit".....
Att se henne börja lysa som solen och att det döda i hennes ögon öppnades, det var all mödan värt att få se.
hon har nu fått "verktygen" att kunna jobba med sitt innersta, hittat vägen till sitt hjärta .....
Vad kan vara vackrare att kunna ge någon den gåvan, det vet jag inte......
Att få också omfamna sin dotter som rest ändå hit fär att träffa mig ...... :wub
Vägen mot att bli en bättre människa, Torsdagsutmaningen - vill ni vara med? :)
28-06-2012, 07:59
)...
