Japp, vettiga diskusioner har jag inget emot, men att bli klassad såååååå det är en annan sak. Jag går inte längre kvar i sverige om jag vill ha kontakt med likasinnade och att lära sig, betyder att man har massor av funderingar och olika oväntade saker som sker, då är det gott att kunna snacka om det med dom som blivit accepterade i sitt yrke redan 30-40 år sedan och kan förklara en del, dock inte allt, det kan ingen.
Dit jag går, kommer inte sk. "flummisarna" in, de blir kollade innan och köerna är långa. Här i sverige kan diu få betala lika mycket för en veckoslutskurs (som inte ger mig något nytt) som över en vecka med husrum och mat och allt därtill,,, OCH ETT FÖRSTÅENDE BEMÖTANDE, som inte finns här. Däri, min ilska mot det hela och till på köpet massor av "vet bäst" - mentalitet, trots att det är så inviduellt som det kan vara från ena till andra... Här tålde inte en ansedd medium att man kunde mer än h#n, utan att man blev förömjukad inför hela gruppen. Jag har elever, men skulle inte komma ens frågasätta om de hade annat med sig, skulle jag inte kunna det, kunde jag ju rekommentera någon som vet mer, ärlighet är ledkärnan i deras program i UK
Mina studier i universitetet var pga att jag skulle ta fram medicinska produkter tillsammans med ett Tyskt läkemedelsföretag, men ett dödsfall kom emellan, och sedan blev intresset helt enkelt mindre.
Det kan ju vara så att jag är så in i h....te trött på det svenska synsätt och bemötande som man får, men hur i helskota är det då att jag blir mer än nog fullbokad och har köer av svenskar?????Jag annonserar ingenstans om detta. vill ha min frihet att göra som jag vill..... tänk på det, ni, så kanske det är lättare att förstå. Jag för ingen bevisning av det, jag endast äger detta. Varför kommer mina kunder tillbaka? Varför för de detta vidare och de i sin tur söker mig? Varför känner man att man gör det man gör? Jag har det ju så i livet att jag behöver inte bry mig om något alls, men jag ändå gör det..........
|