Får du beröm? Alternativ

[Håkan]

Jag har en kompis och han har en kompis som lär ha sagt att det aldrig märks när han städar och gör sig till fast det sker kontinuerligt varje vecka året runt faktiskt.
Är det så..(oj farligt vatten) -att, ja mestadels kvinnor då
inte ser när vi män tuppar och gör oss till?

Ger du din partner, tjej eller kille credit eller beröm? Men det är inte beröm jag menar, alla i ett hushåll skulle kunna hjälpa till på sitt sätt, utan mer en känsla, känslan att höra ihop som gör att man visar uppskattning med något vi kan kalla credit *H

[amaira]

Lite intressant, tycker jag, hur många olika associationer ordet "ge credit" ger upphov till...

Allt från "gulla med" till "visa uppskattning".
Det är en ganska lång skala där emellan, är det inte?


Håkan själv skrev:

Ger du din partner, tjej eller kille credit eller beröm? Men det är inte beröm jag menar, alla i ett hushåll skulle kunna hjälpa till på sitt sätt, utan mer en känsla, känslan att höra ihop som gör att man visar uppskattning med något vi kan kalla credit

Kanske något att tänka på?

Det måste finnas lika många olika sätt att visa sin "credit", som det finns relationer. Det som är rätt för några, skulle kanske aldrig vara det för några andra.


Men är det inte lätt hänt, att knata på i sina gamla ulltofflor, och ta för givet att allt som man verkligen uppskattar, bara är självklart?

Människor är inte tankeläsare, inte ens ens närmaste kära!!!

Och ... om det nu är så att man verkligen inte har någon credit att ge, för att man inte kan finna någon orsak... Vad gör man då där???

I vårt samhälle idag, finns ändå en viss valfrihet. Det är ett stort svek, både mot partnern, men också mot sig själv, att binda upp sig vid någon man inte kan uppskatta!
Och är man missnöjd med något, är det då inte ens eget ansvar att vara tydlig med VAD det är man är missnöjd med?
Om det inte går att förändra, kan man ändå kräva att bli LYSSNAD på! Och mest av allt, kanske - lyssna på sig själv! - och ge SIG SJÄLV credit, från hjärtat.


Varken relationer eller livet är lätta saker att vara i. Och de har i sig själva återkommande inbyggda perioder av bättre och sämre, enklare och svårare.



Men så en dag ... händer kanske en katastrof. Någon som står en nära, dör. Och så står man där, ensam, med alla orden som man önskade att man sagt...

Med all credit inom sig, som man önskade att man sett och gett uttryck för.

/filosof-amaira