Gå på andras hundar., Hur tänker ni om detta? Alternativ

[pejori]

Hur tänker ni om detta?

Har den sista tiden märkt ett underligt fenomen.
När jag är ute med mina hundar, händer det någon gång varje dag, att folk mer eller mindre går på hundarna.
Håller dom i halsbandet vid nära möten, en på var sida av uppenbara själ, så det kvittar viken sida folk går om mig på.

Är det något "jag ska visa att jag inte är rädd för hundar"syndrom?
Eller är det "strikt hundägaransvar" som gör det? (händer något är det alltid hundarnas/mitt fel)

Varför går folk en dm.förbi hundarna?

Tankar om det?

[Pia L]

Med risk att gå lite OT Stintan så grundar hennes rädsla sig i att grannen var ihop med en tjej som hade en omplaceringsschäfer och valpen visste var tomtgränsen gick och sprang upp på våran slänt när dom släppte lös hunden och schäfern efter och högg henne över ryggen, efter det så blev mamman överbeskyddande och släppte varken fram hundar eller människor till valpen som är hur go o mysig som helst med oss, men är skeptisk för andra hundar och människor.
Folk hon träffar här hemma går det bra med, men ute är det värre, vi ska ut och träna på att det faktiskt finns snälla hundar och människor.....hon är ju i alla fall nyfiken på allt.

[*Stintan*]

Med risk att gå lite OT Stintan så grundar hennes rädsla sig i att grannen var ihop med en tjej som hade en omplaceringsschäfer och valpen visste var tomtgränsen gick och sprang upp på våran slänt när dom släppte lös hunden och schäfern efter och högg henne över ryggen, efter det så blev mamman överbeskyddande och släppte varken fram hundar eller människor till valpen som är hur go o mysig som helst med oss, men är skeptisk för andra hundar och människor.
Folk hon träffar här hemma går det bra med, men ute är det värre, vi ska ut och träna på att det faktiskt finns snälla hundar och människor.....hon är ju i alla fall nyfiken på allt.

Du kan ju börja med att bara sitta nånstans och bara kolla på andra hundar och människor utan konfronation och så småningom låta henne hälsa i sin egen takt så att hon själv får ta initiativet både med snälla hundar och människor. Det är ju inte fråga om att hon måste hälsa på allt och alla men att succesivt bygga upp hennes trygghet och få bort rädslan utomhus. Det underlättar ju att hon är nyfiken lillskruttan.

Alla blir ju inte sura, men det finns nog mer av den sura sorten i vår by, verkar det som, eller om de finns endast på denna sidan av byn.
När ett hövligt nej inte räcker, går jag min väg och oftast var dessa mina egna motionspass, så jag ville inte stanna upp.
Den äldre mannen som jag mötte ofta med sin yorkie berättade att där han bodde, kunde han inte låta sin hund springa fritt på tomten. barnen från gatan tog sig in till honom för att leka med hunden.
Mötte honom en dag när han sade att nu har man fått ryckte av sig att vara gatans surgubbe......
Han hade börjat tröttna på att ungarna kom innanför tomten och har sagt ifrån sig ........Han var rätt så lågmält och trevlig person, det lilla jag träffade honom, en änkeman och hunden hade varit deras allt under tiden de levde tillsammans.
Nog kan jag förstå honom att hunden hade blivit en god vän och även ett minne av frun.......

Jag skulle inte bry mig ett dugg om jag blev kallad surtant om jag därigenom kan förhindra att min hund skadar ett barn. Dom får väl tycka det då so what. Jag kan inte se det som ett problem.