Om smärta, smärttillstånd och teorier bakom, Egna och vetenskapligt bevisade teorier Alternativ

[Anma]

Jag började diskutera smärta och värk i en tråd där det inte hör hemma. Kom på att det är så pass intressant diskussion (i alla fall för mig) så den var värd en egen tråd.
Citat från den andra tråden jag vill bemöta.

I det fallet är det ju vi som är på dåliga på att hitta bevisen. Det som vi inte klarar av att bevisa just nu kan ändå finnas. Det finns ju sådant som psykiska sjukdomar och fantomsmärtor, det syns inte men är ändå verkligt. Din skada var verklig.

Fantomsmärtor. Smärtor som finns i en kroppsdel som är borttagen. Jag ser den typen av fantomsmärtor som högst verkliga. Alla nervtrådar som gick ner till kroppsdelen är ju av. Nervtrådar har ingen egen logisk hjärna som talar om för dem att de är av så de signalerar smärta till hjärnan som vanligt. Hjärnan tolkar det som helt normal smärta. Så tror jag att det hänger ihop.

Jag har också fantomsmärtor, förutom muskelsmärtan som ju är högst verklig. Mina muskler har ju både blivit försvagade och stela under dessa 10 år och är totalt i chock över att kunna röra sig. Fantomsmärtan kommer om jag är still för länge. Känns precis som nervsmärtan innan, men det räcker att jag rör på mig på ett sätt som tidigare var omöjlig för att hjärnan ska förstå att nerverna skickar felaktiga signaler. När jag hållit igång en hel dag så kan jag vakna med en tomhet i kroppen, som att något saknas. Det som saknas är smärtan och värken. Den känslan är ganska skum, faktiskt. I sådana här fall är det mer rätt att prata om fantomsmärtor. Eller muskelminne kanske, viket i för sig är fel, då det inte är själva muskeln det är fel på, utan på nervtråden. Eller snarare att den tror att det är fel på den. Jag tror att sådan smärta kan man träna bort. Till skillnad mot fantomsmärta där nervtrådar faktiskt är av eller skadade på riktigt.

Men i vilket fall. Jag tror inte på psykosomatisk fysisk smärta. Har man ont i kroppen så är det något fysiskt fel. Hjärnan konstruerar inte smärta om inget är fel. Om man gått med långvarig smärta hänger hjärnan kanske inte riktigt med, men skillnaden på riktig smärta och "hjärnsmärta" är enorm.
Att många depressionspatienter får ryggproblem tror jag hänger ihop med att de spänner sig för att de mår psykiskt dåligt. Den psykiska åkomman i sig orsakar inte smärtan. Det är spänningen i kroppen om gör det.

Vad tror du?

Tillägg: Psykosomatisk smärta kan man enbart ha i själen. Det är vad jag tror.

Redigerat av Anma: 30-09-2012, 11:30

[mamamaggan]

Pia , vad säger man ?

Ingen kan förstå en annan människas hela smärta , både den fysiska och den psykiska , men hoppas du känner att jag till stor del förstår hur du har det.

Kan också förstå din inställning till smärtstillande , har haft den själv men efter 11 år med vanebildande preparat så är jag tacksam för att de finns.

Vad är det som skrämmer dig så ? Att de är vanebildande innebär att det är svårt att sluta med dem men kommer du någonsin att komma i den situationen ?

Jag har provat att vara utan och det var ingen trevlig upplevelse varken med värken eller vad som hände med min kropp för övrigt. Nu fick inte jag värre symptom än att jag inte kunde sova i stort sett alls på en dryg vecka mer p g a rastlöshet än av värken .

Den gjorde mig alldeles knäpp , jag kunde inte koncentrera mig på något utan klättrade bokstavligen på väggarna.

Avbröt det hela efter en dryg vecka när jag insåg att symptomen trots allt inte skulle bli värre och att de skulle ge sig inom en eller två veckor till.

Min värk kommer med drygt 99% säkerhet aldrig att ge sig och då kommer jag heller aldrig i den situtationen att jag ska sluta med smärtstillande.

Det preparat du efterlyser , ett att ta bara ibland , tror inte jag existerar. Jag tror heller inte på att bara ta ibland , det har jag lärt mig genom åren.

Den sitaution jag befinner i mig just nu har också lärt mig att jag behöver ta mindre smärtstillande om jag tar dem regelbundet. Att vänta tills man har så ont att man inte alls står ut gör att iaf jag måste ta 3 - 4 doser samtidigt i stället för att ta 2 doser ett några gånger per dygn.

[gunsta]

.......

Den sitaution jag befinner i mig just nu har också lärt mig att jag behöver ta mindre smärtstillande om jag tar dem regelbundet. Att vänta tills man har så ont att man inte alls står ut gör att iaf jag måste ta 3 - 4 doser samtidigt i stället för att ta 2 doser ett några gånger per dygn.

En inställning som jag delar - jag äter min medicin regelbundet, smärtan är ju inte borta för det, inte alls - men misstänker att den skulle vara betydligt värre om jag inte vore regelbunden i mina vanor. Jag är också motståndare till 'värktabletter' - men som det är nu kan jag inte vara det. Jag har ett liv och jag har anhöriga att tänka på.