Ensam och sjuk är inte starkast, det vet man ju ..... då man är så sjuk att man börjar lipa hos läkaren o inte få fram sitt budskap, då är det bra att ha en som är inte konflikträdd och kan gå igem nästan berg för att skaffa hjälpen man behöver.......Det med inskaffad info som underlag är också viktig sak när man tänker "köra över" någon som inte vill ta saken på allvar.
Gick med mor länge sedan till läkaren, blev verkligen förvånad när hon neg till när hon hälsade på doktorn.....

sedan fick läkaren dra ur henne vad som var fel, och det tröttande han rätt så snart på. Följden blev att under hemvägen var mor så arg att läkaren inte kunde se alla hennes fel o vad skulle hon ha dessa piller för....bla...bla.....
Jag hade fått tillsagt att hålla tyst, så vågade inte att ingripa i det, men till mor sade jag att läkarna är inte tankeläsare, de vill ha din beskrivning och vad som du har ont ex.ex..
Men, nej, man fick inte vara oförskämd mot läkaren, för nästa gång skulle hon inte få något hjälp om hon hade varit "som en näbbjädda", ....... det gick inget att göra åt det invanda beteendet, så vad gör man?
Nu var ju det inget så akuta saker, men .......
Ingen mer än jag själv känner min kropp och vet att något är fel, är det en enkel sak så tar man tiden man får på sin VÅC och går då dit.
Värre blir det när det gäller mer akuta fall, då är man tacksam att han finns vid min sida och kan sakligt och bestämt att få igenom det man vill.....
Har ni lagt märke till att det gör skillnad om det är en man som kör det hårda reisset än som en kvinna blir man lite mer nonchalant behandlad, hur saklig man än är??????