...och för min del hoppas jag att den nya generationen inte får uppfattningen att våra trädgårdar är "attackerade" eller ständigt hotade av "sjukdomar" som gör att vi måste stressa med akututryckningar av artificiella slag för att få behålla våra växter.
Grundsynen som jag hoppas att våra barn får är att trädgården är ett lugnt och rofyllt ställe, en plats att njuta och leka på.
Och lära. För det är inte "sjukdomar", behöver inte betraktas så. Det kan också ses som att fler än vi människor gillar våra trädgårdar. Och att vi kan betrakta det och lära av det.
Alla växter samlever, "äter" och äts av svamp, bakterier, virus och allsköns djur av olika slag. I våra trädgårdar vill vi styra lite mer än vad naturen gör utan oss, men vi behöver för den sakens skull inte lära barnen att stressa som om vi vore hotade!
Har vi rosor och körsbärsträd så har vi förr eller senare löss. Ett naturligt samband. Ofta går det bra, det blommar och ger frukt ändå. Har vi träd har vi alltid åtminstone ett par, ofta tiotals svampar som lever både under och ovan jord. Helt naturligt, och ofta kan det vara så under mycket lång tid - till dess barnen vuxit upp ibland ;-). Regnar det en sommar har vi massor av intressanta svampar som vi kanske bara ser några gånger i livet.
Få svampar, få bakterier och få djur tar kål snabbt på våra växter. Det händer, men förvånansvärt sällan. Och när det ovanligtvis sker får vi plats för nästa generationens idéer. Kanske den vill byta det som dog mot något helt annat?
Och roligt blir det när man ser det med nya generationens ögon, om man inte varit intresserad av naturens samspel förut. Svampar som tickor på träd är vackra och fascinerande, roliga att leka med och karva i. Vissa svampar skapar ihåligheter som det kryper insekter i och som får träden att pudra och bli sockerdricksträd. Löss som man kikar nära på med barn är superspännande, särskilt när myrorna kliar dem på ryggen för att få dem att trivas och kissa sitt socker.
Bort med sjukdomsskräcken och lek och roas i trädgården medan barnen är små!