När man varit långtidssjuk är ekonomin inte det bästa, det kan alla långtidssjuka intyga.
Men vi bestämde oss för att ändå skrapa ihop pengar till en resa till London.
Flygbiljetterna var inget problem. 574 kr t/r till London Stansted. För två personer.
Sen började det svåra. Hitta ett billigt hotell relativt centralt och nära en tunnelbanestation.
Jag föredrog tunnelbana framför buss när jag hade mycket smärtor och efter en dag i London mådde jag inte prima Ballerina i kroppen direkt.
Efter mycket letande hittade vi i alla fall ett hotell för under 500 kr/natten.
Det låg precis vid Kings Cross station. Utifrån såg det helt ok ut. Inte något lyxhotell direkt så klart, men så där som de flesta 2 och 3 stjärniga hotell ser ut i London. När man öppnade dörren kom man in i en trång hall. Den trängsta hallen jag sett faktiskt, och då har jag ändå sett en och annan hall/korridor i London. Maken har ganska breda axlar och han behövde bara luta lite åt endera hållet för att ta i i väggen. Väggarna var extremt slitna och den röda heltäckningsmattan hade bara någon enstaka strå mitten som höll i hop den.
Efter hallen kom vi till en lika trång korridor och där en bit in var det ett hål i väggen. Där inne satt det en jättetrevlig indier och tog emot oss.
Vi fick ett rum på andra våningen. Trapporna kändes som lustiga huset, de var dessutom extremt smala, till och med i London mått mätt.
I taket ramlade målarfärgen ner. När vi kom till vår våningsplan så saknade halva korridoren innertak. Där uppe såg man alla ledningar och annat skojs som brukar gömmas bakom innertak. Golvet lutade och återigen infann sig lustiga huset känslan.
Kollade in badrummet i korridoren. Hotellet hade delad badrum. Det var det mest slitna badrum jag nånsin sett. Men det syntes att de höll den ren i alla fall.
Vårt rum var ett 3 persons rum. Tur att vi bara var två för annars vet jag inte var vi skulle brett ut våra saker. När man öppnade dörren tog den i sängen. Mot ena väggen låg en säng på 120 cm. Mot andra väggen en på 70 eller 80 cm. Gången emellan kan inte ha varit bredare än 30 cm tror jag. Förutom det fanns det en minimal klädhängare uppskruvad på väggen bredvid dörren. Väggarna var nerklottrade med hälsningar från anda besökare.
Jag tänkte vända där och då men bestämde mig för att kolla sängkläderna. De var rena och välpressade, så vi bestämde oss för att stanna.
Personalen var urtrevlig, även om vi knappt förstod varandra.
Det roliga är att det är detta hotell jag minns bäst av våra resor till London.
Och jag skulle bo där igen, men bara om alternativ saknas.

Och vad kan man begära om man betalar under 2000:- inklusive flyg för tre nätter för två personer i London?
Redigerat av Anma: 19-10-2012, 10:47