CITAT (Bettson @ 02-12-2004, 01:09)
Alltså, jag plaskar helt oberörd in på vilken tillställning som helst. Är jag bland mäniskor med etikett så tar de hand om mig. Om inte så kvittar det vad jag gör.

Underbart värdefullt Bettson, att ha 92-åriga väninnor

.
Av såna får man lära sig mycket värdefullt.
"Översatt" till den här tråden om "språk-etikett", borde alltså de som anser sig ha etiketten, istället för att ondgöra sig övervissa språkfel, upplysa om hur språket används i just de här fallen... ??
Att skilja på när man ska använda "de" eller "dem" i skriftspråket, är inte det lättastes faktiskt. När använder man de olika formerna? Vem kan enkelt, lätt och tydligt förklara det? (jag kan, men behöver då tänka till ordentligt, och vill inte det just nu)
Dessutom, finns det inte lite dubbelmoral i att hävda, att "etikett" inte är något att bry sig om, medan
skriv-etiketten är mycket att bry sig om.
Alla människor har inte korrekta skrivregler som högsta intresse eller prioritet, behöver människor ha det?
Själv försöker jag oftast skriva korrekt, eftersom det är ett intresse jag har. Språket intresserar mig, och jag älskar att skriva.
Ibland får jag inte ihop meningen med det jag försöker säga. Då bryr jag mig inte. Tror att "folk" begriper min andemening i alla fall.
Det kanske de inte gör, men jag vill inte varken låta det få mig att låta bli att skriva mitt inlägg, eller tillbringa för mycket tid med att göra inlägget korrekt.
Dessutom, har jag börjat, så kan de som inte förstår vad jag menar, fråga. Vilket faktiskt har hänt när jag varit otydlig vid ett flertal tillfällen, just här på Odla

.
Men när andra människor vill säga något, så försöker jag lyssna, istället för att märka ord. Det ger mig liksom mera. Kommunikationen i sig känns viktigare.
Men även kommunikation är en konst!!! Som kanske till och med i sin fulländade form, är lite svårare än fulländat skriftspråk

?
Fast "kommunikation" i fulländad form, och i ordets extrema betydelse, tror jag inte existerar. Alla människor ser genom sina egna ögon.
Kramisar från amaira (som
inte retar sig på hur människor skriver eller pratar. Men som däremot ibland inte delar innehållet i det andra människor skriver eller pratar.)
PS. Jag menar inte, att "ordmärkningen" här, skulle vara på bekostnad av kommunikationen, för det tror jag inte)DS