överreagerar jag?, svärmor så klart Alternativ

[mekare]

Hej!
vill höra med er om det är jag som överreagerar eller om jag "har rätt" att bli upprörd.
problemet:
Min svärmor fyller snart jämt och min svägerska ringde och föreslog en gemensam present från alla barnen, ett kort på barnen (alla vuxna). Jag blev först lite frågande först då vi är två ingifta fruar oxå, det var aldrig tal om att vi skulle vara med på presenten. Efter att ha tänkt en stund tycker jag att hon var väldigt oförskämd som inte ens räknade med oss ingifta.

överreagerar jag eller vad tycker ni?

[amaira]

Bara ett snabbt spontansvar - det kanske blir helt fel.

Om du har "rätt" att bli upprörd?
Känslor är aldrig "rätt" eller "fel"!!!

Du blev upprörd, den saken är klar, och det är din rätt. Ta hand om den delen av dig som är upprörd! Vad känner hon för känslor? Känner hon sig Ensam? Sviken? Ledsen?

Det brukar hjälpa att klara av att sätta ord på själva känslorna.
Var rädd om dig! (något som är mycket svårare än det kan låta!!!)

Sedan till situationen i sig.

Efter att ha tänkt en stund tycker jag att hon var väldigt oförskämd som inte ens räknade med oss ingifta.

Det blir din tolkning - och då blir ju också dina känslor rättfärdigade? Eller hur?

Men vad som egentligen hände, vad, varför och hur, som ligger till grund för det hon gjorde, är bara spekulationer, och lär så förbli så länge vi pratar OM någon och inte MED.
Dina känslor har rätt att finnas där i all fall!

Kanske var hon oförskämd, kanske var det obetänksamhet, JAG tycker inte att frågan handlar om vad som var grunden, utan om

hur DU ska gå vidare

utifrån den situation som är, FAST du inte vet hennes intention med sitt förslag.

Hur skulle du VILJA vara och uppträda? Bara utifrån dig själv inte utifrån någon annan?

T.ex. kan du tala om att du känner dig åsidosatt, att du skulle vilja vara med i familjegemenskapen och ingå i fotot. Din man kan väl stå på din sida? Ni är ju faktiskt gifta, och det bör ju ge dig en viss position i familjen, det tycker jag.

Minst "bråk" och sårade känslor kanske det blir om du utgår ifrån, att hon aldrig menade något illa.
Vare sig hon menade det, eller inte, kan ni alla kanske bevara ansiktet på det viset. Och visar det sig att hon är "oförsonlig" - så, ja då får du ju veta det.
Det har ju inte att göra med vem DU är!

Mitt förhållningssätt brukar vara, att försöka handla så att jag är STOLT ÖVER MIG SJÄLV oavsett vilken "stolthet" andra har, eller inte har.

Min heder är MIN.

Lycka till! .
Du kommer säkerligen att få många fler tankar och förslag, så du kanske finner din egen väg i det här, så småningom. Ge det lite tid (den tid som nu finns för det), det brukar hjälpa att "sova på saken".

/amaira.