Min situation är lite annorlunda jämfört med friska morföräldrar när man inte vet hur länge min rygg håller ihop och vad jag kommer att orka med i framtiden. Då är det tryggt att veta att hon har många som kan ställa upp iof. ...... Då vet jag ju att jag kan umgås med dom efter min egen ork. Olyckligt om man inte kunde finnas till som man sig bör. Jag kommer att inte kunna bära eller lyfta knappt något mera.......
Jag har inte pressat min dotter att skaffa barn, eller låta bli, det är hennes eget beslut helt o hållet, men uppskattar det hela när hon själv vill prata om det med mig.... så klart jag ställer upp med det för henne!!! Hon önskar bara en bra jul med alla de små samlade som finns där borta, och jag önskar samma för henne.
Och vad farmor har att göra med detta är en annan femma, men hon var inte populär ens hos sina andra barnbarn och inte med min dotter. Det är inget jag kan göra något åt att denna far/mormor var en pina och pest, men hade inte önskat att hennes barnbarn var rädda och arga på henne tills de kom upp till åren o fattade att damen i fråga var sjuk o styrde de små med sina sjuka beteenden.
Barnen fick inte den glada och goa julen som ni andra skriver om när de tassade runt av rädsla....och mycket hände bakom ryggen på oss vuxna, även att vi också var på vakt vad som kunde hända ......och hur många jular som blev förstörda av hennes nycker, men var glada ni som kan njuta av helgerna och ha den varma gemenskapen och glädjen som ni ser framemot. även att det fattas en farmor till barnen. Hon dog 34 år gammal, lämnade 4 söner efter sig. Kanske förstår ni min situation lite bättre, hade önskat annat, men det gick inte...........
Livet blir inte alltid som den sagan man sett framemot, det är bara så ------- och bägge vi accepterar det...även att innerst inne ville jag också känna samma glädje som ni gör------.
Redigerat av Ugglemormor: 28-11-2012, 01:19
|