Är det så att hunden har en människa och inte tvärtemot? Alternativ

[silos]

Hur är din relation till din hund om du har en?

Ofta kan jag se att det är faktiskt hundarna som har människor och hundarna tycks rasta sina ägare!

Och är jag riktigt ärlig så är det mina hundar som rastar mig av och till,d.v.s.de går dit de vill och jag följer lydigt efter.

Är mina hundar olydiga då?
Nej det är de inte,utan visst lyder de mig då jag vill att de skall lyda!

[Tapio]

Halaj!

Läste en intressant grej för länge sen, nånstans: att hierarkin inte är konstant bland vargar/hundar, utan växlar lite beroende på situation.

Hos människor sker det där hela tiden, inget konstigt.
T.ex. en flyktingfamilj där pappan har oinskränkt makt i hemmet. Men när han måste till en myndighet och tar med sig sin tonårige son som tolk för att han inte kan svenska medan sonen pratar utan brytning blir rollerna ombytta. Lika mycket som fadern sjunker i rang höjer sig sonen, till den grad att han blir ranghögre. Men bara just där och just då. Ordningen blir naturligvis återställd så fort de lämnar byggnaden.
Vid julstök brukar det nog vara mor i huset som spelar förstafiolen. Jag minns nån jul när farsan fick slokörad hämta en ny gran efter att blivit utskälld av mor för att ha släpat hem en sån fattig, ful gran.
Exemplen är många.

Men att det skulle vara likadant hos hundar/vargar? Jag kan inte tänka mig någon situation som skulle ge likadana hierarkirockader som hos människan.

//T

[*Stintan*]

Halaj!

Läste en intressant grej för länge sen, nånstans: att hierarkin inte är konstant bland vargar/hundar, utan växlar lite beroende på situation.

Hos människor sker det där hela tiden, inget konstigt.
T.ex. en flyktingfamilj där pappan har oinskränkt makt i hemmet. Men när han måste till en myndighet och tar med sig sin tonårige son som tolk för att han inte kan svenska medan sonen pratar utan brytning blir rollerna ombytta. Lika mycket som fadern sjunker i rang höjer sig sonen, till den grad att han blir ranghögre. Men bara just där och just då. Ordningen blir naturligvis återställd så fort de lämnar byggnaden.
Vid julstök brukar det nog vara mor i huset som spelar förstafiolen. Jag minns nån jul när farsan fick slokörad hämta en ny gran efter att blivit utskälld av mor för att ha släpat hem en sån fattig, ful gran.
Exemplen är många.

Men att det skulle vara likadant hos hundar/vargar? Jag kan inte tänka mig någon situation som skulle ge likadana hierarkirockader som hos människan.

//T

Det kanske snarare är en fråga om delegering.

[Anma]

Det kanske snarare är en fråga om delegering.

Jag delegerar jättemycket när det gäller mina hundar. Men i slutändan vet de att det trots allt är jag som vet bäst. Eller ja, de tror det i alla fall.
Ett exempel. När jag inte har bråttom får de välja vilken väg vi går, men när jag har ett mål så är det mina steg som bestämmer. Om vi kommer till en vägkorsningg och hundarna vill vänster och jag höger behöver jag bara gå mot höger så följer de villigt med. När de är lösa och springer iväg mot fel håll, ja den stora då, den lilla håller sig nära, så räcker det med att jag ropar "fel håll" så vänder han. Frutom när han har korn på något, för då kan jag skrika mig blå. Därför kan jag inte ha honom lös hur som helst. Snabb är han också, som ung sprang han uppåt 70 km/h.

Ja, nu var inte hela inlägget riktat till Stintan, det vara bara det där med delegering.

Förresten, våra hundar har olika personer som de anser är den som leder dem. Lilla lyder husse blint. Jag måste till exempel fösa ner henne från soffan när hon tagit min plats. Husse behöver bara titta på henne så flyttar hon sig så att han kan sätta sig. Sen kryper hon nära, nära honom och är där som en kroppsdel. När husse säger till den stora så tittar han alltid på mig, precis som att han vill ha bekräftelse på att han ska göra som husse vill.
De har själva valt denna ordning i det här huset, inget vi påverkat medvetet i alla fall. Men om husse inte är hemma lyder den lille mig utan problem och vice versa. Knäppt egentligen.
Dessutom är de inte på något sätt till synes jättetajta med varann våra hundar, men om de av någon anledning är separerade så ser man hur de verkligen saknar varann. Den lilla springer fram till ytterdörren vid minsta lilla ljud till exempel. Så visst ser de oss fyra som en flock.