Rebecca,
Det var inte helt o hållet själva forumet som fick bägaren att rinna över, men det var den sista droppen just i det läget. Jag var totalt utbränd av all värk och 2 stora ryggoperationer 1 års mellanrum samt det med sorgen på det och min rygg konstrade flera år innan det blev akut.
Jag kände att allt var hopplöst och ville inte belasta maken mera med min skötsel, det som jag inte fixade själv. Så det var en lång tids maxstress som gjorde det att man ville försvinna... Jag har legat fast i den jäkla sängen nästan 2 års tid och jag var mycket aktiv innan detta, så jag såg inte ljuset till slut......
Det finns så många här i nätet som har det mycket värre och när man har visat sin empati så slås det ner, så man knappt vågar längre kommentera något. Jag är fortfarande mycket skör, mest i kroppen, men ser en ljusning --- äntligen även att jag har minst 2 operationer framför mig när jag blir lite mer i form. Dock kan man vila nu i tysthet utan att få panikångestattacker (de var hemska!)
|