Ja, jag är sjukpensionerad bussförare, snart 53.
Började jobba i bussgaraget som nittonåring stinta, bland idel män

.
Överlevde, och började köra buss som 21-åring.
Överlevde det också, och så småningom tillkom fler tjejer bland kollegorna.
Sedan har bussförare varit mitt yrke, om än inte alltid på heltid. Hittat på en del annat, studerat en hel del, mestadels med biologinriktning, men provat på många olika områden, även jobbat lite med turism, och en del egna projekt. Och så har jag två vuxna barn också.
I botten har jag en "sårbarhet" eller vad jag ska säga, skuggsyndrom av ADHD, som begränsar mig en del. Min sjukpension baserar sig på det, har inte en ork som räcker till, för mycket "bakgrundsbrus" som tar ork, energi och koncentration ifrån mig. Och jag har en lite annorlunda utbrändhet, för jag är världens bästa nej-sägare redan från födseln.
Fast, det där var så förenklat beskrivet så det nästan inte är sant

.
Jag älskar att köra buss i linjetrafik, har kört både i Stockholm, i Västerort och på Mälaröarna. Älskar "livet", folket, pulsen, kollegerna och bussarna.
Men det är hos oss numera, som på de flesta andra arbetsplatser, längre och sämre arbetspass, sämre arbetstider (hur det nu kan vara möjligt, med tanke på utgångsläget), saknas folk, saknas hela bussar, saknas tid, saknas kisspauser (nån som har hört det

), så det är inte mycket kvar av nöjet.
Men, det är ju inte mitt problem längre.
Har ingen värk, mår fysiskt bra, och psykiskt också. När jag får gå och "skrota" som jag vill, så mår jag fantastiskt bra. Har också en mängd fritidsintressen och sysselsättningar, när ork och vilja faller på.
Fotografering är kul. Forumet på Odla.nu är något jag tycker ni ska prova på, där trivs jag
Ska gå en hemsidebyggarkurs på komvux i vår, hoppas det funkar och att jag orkar genomföra det. Har ju inte ork för att "ta mig i kragen" om det skulle behövas, och tänker inte ens försöka om det känns för tufft. (jag säger NÄ!

)
Ja, det var lite om vad jag pysslar och har pysslat med.
Kul att lära om er!
/amaira.