I huvudet på en katt Alternativ

[Monarda]

Genom årens lopp har jag haft fem katter och Måns är min sjätte. Man kan lugnt säga att alla har haft olika personligheter och egenheter med, för den delen. Med sin bakgrund som katthemskatt är det ju omöjligt att veta vad han har med sig i bagaget av traumatiska upplevelser. Jag vill ju gärna tro att han tänker "Åh, så skönt att slippa katthemmet och så bra jag har fått det". Men så funkar det ju inte, han lever i nuet och tänker väl inte överhuvudtaget, eller?
Har dock konstaterat att han i vissa fall gör skillnad på maken och mig. Måns har kattlucka och kommer och går som han vill men när vi finns i närheten så markerar han för oss att han vill gå ut och då öppnar vi för honom. När han då står vid dörren och maken öppnar så springer Måns in i huset igen och gömmer sig. Men när jag öppnar då går han ut direkt. Annars har han inget emot maken som får busa och leka obehindrat. Visst är det märkligt? Det måste ju ligga någon upplevelse bakom det här beteendet som sitter kvar i hans minne.

Skulle vara kul att höra om ni har några knepiga kissar.

Här ser det ju onekligen ut som han ligger och grunnar på något.

 DSC_0879.jpg ( 815.78k ) Antal nedladdningar: 38

[mojan]

Oj, vilka roliga katthistorier. Katter är verkligen personligheter. En gång när jag höll min katt i famnen ute i köket råkade jag tappa honom ner i en utdragen låda med bestick. Det blev en jäkla skräll och katten blev helt chockad. Han gick i anfallsställning, uppburrad och beredd på attack. Jag ropade till dottern, som var liten då, att stänga in sig. Sen började jag att tala lugnande och försöka närma mig. Mannen kom hem och fick hålla sig undan. Försiktigt och långsamt kunde jag tala honom lugn och närma mig. Det tog en god stund innan chocken hade lagt sig och han var normal igen.