Det här med organdonation, med anledning av en annan tråd i ämnet Alternativ

[Jubbe063]

med anledning av en annan tråd i ämnet började jag fundera lite kring ämnet.

För att inte göra massa OT, så startar jag denna tråd.

Hur och vad gör att vissa människor utan en tanke accepeterar att ta emot organ om de skulle behöva, men samtidigt inte kan tänka sig att själv donera till andra?

Personligen lägger jag ingen värdering i det sättet att tänka, men nyfiken på hur de resonerar sig fram till att inte ge men gärna få.

Donation är ju frivilligt och en gåva utan motprestation, så rent krasst gör ju var och en som de själva vill, och det med all rätt. Ska ju kännas rät och riktigt för varje individ. (Säger detta bara så ingen börjar anklaga mig för oginhet)

[Anma]

Jag tycker inte att man ska villkora donation på något sätt.
Däremot har jag svårt att förstå hur man tänker om man själv villigt tar emot, men inte är villig att ge, men det är mest för att just jag inte förstår det. Någon annan tycker nog att det är fullkomligt logiskt.

Från mig får de ta precis allt, min kropp är mig till låns under denna livstid, när den är slut behövs inte min kropp längre för mig, varken i en grav eller någon annanstans. Jag har även sagt ja till att använda min kropp för forskning. Även om det känns lite olustigt, varför vet jag inte. Men jag skulle ge min högra fot om det gjorde så att min man får en ny lever när han behöver den, så därför anser jag att jag inte har någon rätt att neka min kropp till det.

Jag har velat bli blodgivare, men tyvärr har mina järnvärden varit för låga, trots att jag kämpat för att få upp dem genom kosten, kanske behövs järntabletter. De är inte så låga att jag mår dåligt av det, (kanske beror min trötthet på det förresten) men för låga för blodgivning.

[pejori]

Jag tycker inte att man ska villkora donation på något sätt.
Däremot har jag svårt att förstå hur man tänker om man själv villigt tar emot, men inte är villig att ge, men det är mest för att just jag inte förstår det. Någon annan tycker nog att det är fullkomligt logiskt.

Från mig får de ta precis allt, min kropp är mig till låns under denna livstid, när den är slut behövs inte min kropp längre för mig, varken i en grav eller någon annanstans. Jag har även sagt ja till att använda min kropp för forskning. Även om det känns lite olustigt, varför vet jag inte. Men jag skulle ge min högra fot om det gjorde så att min man får en ny lever när han behöver den, så därför anser jag att jag inte har någon rätt att neka min kropp till det.

Jag har velat bli blodgivare, men tyvärr har mina järnvärden varit för låga, trots att jag kämpat för att få upp dem genom kosten, kanske behövs järntabletter. De är inte så låga att jag mår dåligt av det, (kanske beror min trötthet på det förresten) men för låga för blodgivning.

Håller med dig där, men väntar på att någon som inte vill ge men gärna tar emot tänker om saken.
Får se om någon vill svara på, hur dom tänker där.

Eller om det helt plötsligt är ett av deras barn, som behöver en "reservdel" kanske dom ändrar sin inställning.