Det här med organdonation, med anledning av en annan tråd i ämnet Alternativ

[Jubbe063]

med anledning av en annan tråd i ämnet började jag fundera lite kring ämnet.

För att inte göra massa OT, så startar jag denna tråd.

Hur och vad gör att vissa människor utan en tanke accepeterar att ta emot organ om de skulle behöva, men samtidigt inte kan tänka sig att själv donera till andra?

Personligen lägger jag ingen värdering i det sättet att tänka, men nyfiken på hur de resonerar sig fram till att inte ge men gärna få.

Donation är ju frivilligt och en gåva utan motprestation, så rent krasst gör ju var och en som de själva vill, och det med all rätt. Ska ju kännas rät och riktigt för varje individ. (Säger detta bara så ingen börjar anklaga mig för oginhet)

[Ugglemormor]

Det blev lite fel med förståelsen om blodgivare.
Att jag vet detta med mitt fall, så är jag villig att stå till stjänst åt de 2 personers behov, inte bara ta emot.

De gånger jag frågat om att lämna blod så har man tvekat, men dock finns jag som en "udda fågel" i vår lasarettets blodgivarregister, iofs de inte kan finna någon annan eller de inte kan ge annat blod.
Tänker främst att de små liven på barnavd. kanske kan behöva mitt blod om det finns brist på det, eller anhöriga gett vad de kan osv... .....

Dock tror jag att detta kan gå i släktled, blodgruppen och att det finns nära anhöriga till dem, men iofs så ger jag gärna det jag kan.
Jag har bra blodvärden, så ännu finns det inte nån hinder på den fronten.

Hela 1, 2, 3, är emot kremering och de vet om detta.