Flirt, är det tillåtet? Alternativ

[netaave]

Är det tillåtet att flirta om man lever i ett fast förhållande?

Om man ex.vis träffar en gammal kärlek, känner lite mer än bara kompisskap, men ändå inte vill bryta det man har, kan man inte få flirta lite då?
OBS att det absolut inte är fråga om otrohet.

Själv tycker jag det är kul att flirta lite ibland när man känner att personkemin funkar.

[amaira]

Tror du att detta är möjligt ? ens önskvärt ?Kan uppnås? Bör vara strävansmål??

Kan en enda person uppfylla alla dina behov ?

De hemliga syften man ev har -/ hur styr man sitt undermedvetna ?
Går det ? Finns det kanske inte något som heter så ?
Vad driver oss vidare , får oss upp ur sängen , är frustrationer bara till skada eller kan de  vara nyttiga ?




mer frågor :)inga svar

Många bra frågor Kerstin!

Gillar bra frågor!

Om jag tror det är möjligt ... Hmmm, nej.
Önskvärt? Kan inte svara.
Kan uppnås? Är samma fråga som "är det möjligt?".
Bör vara strävansmål. Kan inte svara.

Bör vara diskussionsvärt? Ja, det tror jag på.

Jag tror inte på att en enda person kan uppfylla alla mina behov. Inte ens att det någonsin är eller varit "meningen".

"Styra sitt undermedvetna" tror jag inte en sekund på! Det är ju tvärtom det är.
Men jag TROR PÅ självkännedom, som ett bra livsverktyg. (i den mån det är möjligt)

Jag tror på ... det goda (för en själv) att söka balansen (även om den aldrig kan uppnås i alla lägen) mellan acceptans och förändring.


Jag tror på INSIKT, i den mån det är möjligt, som ett verktyg för människor att VÄLJA "godhet" istället för "ondska".
Inte bara i bemärkelsen "utagera" eller inte, utan som ett inre lugn.

Jag "tror på" att "Ett offer är en bödel och en bödel är ett offer".
Jag tror på "Att ta ansvar över sig själv".
Jag TROR PÅ det goda i att möta sina egna känslor.

Jag "tror" väldigt mycket, jag har en hel egen underliggande tros- och världsbild, och den fungerar för MIG, för den har gett mig själv stora doser av både lycka och känslomässig frihet. Till slut.

Jag har bra många egna erfarenheter med mig i bagaget, som jag klarat av att vända till något gott.

Med all rätt är jag stolt över det .

Självklart är både frustrationer och ilska och vrede och ALLA känslor "drivkrafter", det är ju känslorna som får oss att agera över huvud taget, att bry oss, att kunna vara sociala, att känna empati, att skydda oss, att bedöma situationer, osv, osv.

Inget av det jag skriver, menar jag som "bra" eller "dåligt", snarare som "livsfaktum, som jag uppfattar det". Det är så många saker som "bara ÄR".

Det är bättre att veta om dem, och se dem - anser jag - (i den mån det är möjligt!!!) eftersom det då ger oss möjligheter att själva avgöra vad vi kan göra med det, OM vi nu kan det, och om vi inte kan, försöka lära oss acceptera.

Men nu tror jag bestämt att jag börjar bli lite väl "djup" .



/amaira.