CITAT (Huggorm @ 20-03-2013, 18:59)

Det finns lite för många sjuksköterskor för att det skall vara realistiskt att höja deras lön till en nivå som motsvarar utbildningstiden. Det skulle ju kräva en märkbar ökning av folks inkomstskatt. Men nu är det ju så bra att deras dåliga lön är ett välkänt faktum som alla måste ha ställts inför innan de valde den yrkesbanan. Jag kan inte tro annat än att de som trots allt valde livet som sjuksköterska tyckte att yrket hade andra värden som övervägde nackdelen med lönen. Förutom att man kan hjälpa folk i nöd så är det ju även ett yrke som det är lätt att hitta jobb inom och det är inte att förakta.
Jag valde sjuksköterskejobbet för att jag tyckte det var roligt att jobba med människor, då, för 25 år sedan.
Men vården är inte längre vad den var då. Då fanns det fortfarande lite tid kvar, det fanns kollegor kvar som man som nyfärdig ssk kunde fråga om råd.
Man hann gå på toa, man hann tom ha rast och dessutom ta ut HELA rasten. Det gör man inte idag, det finns ingen tid till det.
Hur länge tror du/ni att man orkar jobba så? Jag gör det inte längre, jag har flytt från vårdavd och mottagningar och jobbar uteslutande administrativt med telefonrågivning.
Men vi vill ju fortfarande ha en bra vård i detta landet. Då kanske vi måste betala för att få behålla det som finns kvar.
Öka attraktiviteten och få tillbaka yrkesstoltheten. Idag är de som söker till högskolan betydligt mer krävande. Deras lönekrav på 24 000 som ingångslön är fullt befogade. Speciellt när man tänker på hur mycket tid som efterskänks till arbetsgivaren, iform av obetald övertid, flextid som man inte kan ta ut, dubbelpass som man egentligen inte orkar med men tar för kollegans skull, raster som bara försvinner...
En krass och bister sanning är att när du blir gammal eller om du blir sjuk, Huggorm, kanske det inte finns så många kvalificerade ssk kvar för att ta hand om dig, ge dig din medicin, blanda ditt dropp, sätta PVK eller sköta den du har, sköta din CVK eller Portacat, se till att du har en god syresättning, sköta om dina sår, utföra diverse olika ordinationer från läkare, och inte minst, kontrollera dessa ordinationer. Det kanske inte finns någon som kan instruera och informera dig om sjukdom, behandling egenvård kvar. Det kanske inte finns någon som har kontakterna med hemtjänst och hemsjukvård när du skall skrivas ut från sjukhuset. Du kandke får vänta jättelänge innan en distriktssk kankomma hem och se till dina krämpor.
Förlossningarna ska vi bara inte tänka på, fast det är ju inget sjukdomstillstånd så det kanske man kan dra ner på ännu mer?
Du tycker att vi är för många för att få en rimlig lön, men ändå räcker vi inte till! Vi behövs ju förtvivlat väl ute i vården. Allt mer avancerad vård gör att behovet av specialutbildade ssk är högre, och det kommer fortsätta att öka. Eller ska vi dra ner på vården?
Inte rädda prematura barn? Ha åldergräns på vilka som kan få hjälp? Ska vi sluta transplantera organ? Sluta medicinera cancerpatienter med dyra cytostatika?
Det är egentligen bara att välja, vill vi ha en bra och säker vård med kompetent personal, då måste det kosta pengar.
(Och förresten, varför ska just vi som yrkesgrupp acceptera att vi har dålig lön och alltid har haft det? Varför ska det skyllas på att vi visste det när vi valde detta jobbet? Det stinker Florencefördommar om detta uttalande tycker jag!)
Redigerat av Monaxe: 21-03-2013, 06:08