Tacksamhet och glädje, Ibland glömmer man bort det Alternativ

[Anma]

På senare tid har jag byggt upp en irritation och ilska som jag inte riktigt förstått mig på. Så irriterad som jag varit har jag inte varit på länge.


De senaste dagarna har jag funderat på det där. Hur kommer det sig? Varför är jag arg? Varför låter jag småsaker påverka mig?
Jag hittade många svar och en av de viktigaste är att jag glömt att vara tacksam.
Tacksam över att jag slipper huvudvärken varje dag.
Tacksam för att jag kan jobba igen trots att jag ännu inte fått fast tjänst.
Tacksam över att jag är modig och följer det som jag tror på är rätt även när det gäller svåra beslut.
Tacksam över min familj som stått ut med mig, främst min man som fått ta en hel del ilska på sista tiden.
Tacksam över att vi vågar satsa allt, trots oron och rädslan för framtiden (ytterligare ett skäl till min ilska - jag har varit arg istället för orolig och rädd).
Tacksam över att jag fått tillbaka mitt liv.

Småsaker får mig fortfarande att bli irriterad, men jag jobbar på det. Saker som egentligen inte betyder något, varför reta sig på dem? Människor som inte har någon större funktion i mitt liv, varför låta deras åsikter påverka mig till den grad att jag går omkring och är arg?
Jisses. Jag har alla skäl i hela världen att vara glad och lycklig, och det är faktiskt upp till mig att vara det. Jag väljer hur jag reagerar på yttre omständigheter. Det är mitt ansvar att vara glad och tacksam, sånt kommer inte av sig självt.

Ikväll har jag klistrat en lapp på badrumsspegeln. Det står "Idag är en bra dag. Var glad."

Idag ska jag vara glad. Just nu just här.

[xlxl67]

På senare tid har jag byggt upp en irritation och ilska som jag inte riktigt förstått mig på. Så irriterad som jag varit har jag inte varit på länge.
De senaste dagarna har jag funderat på det där. Hur kommer det sig? Varför är jag arg? Varför låter jag småsaker påverka mig?
Jag hittade många svar och en av de viktigaste är att jag glömt att vara tacksam.
Tacksam över att jag slipper huvudvärken varje dag.
Tacksam för att jag kan jobba igen trots att jag ännu inte fått fast tjänst.
Tacksam över att jag är modig och följer det som jag tror på är rätt även när det gäller svåra beslut.
Tacksam över min familj som stått ut med mig, främst min man som fått ta en hel del ilska på sista tiden.
Tacksam över att vi vågar satsa allt, trots oron och rädslan för framtiden (ytterligare ett skäl till min ilska - jag har varit arg istället för orolig och rädd).
Tacksam över att jag fått tillbaka mitt liv.

Småsaker får mig fortfarande att bli irriterad, men jag jobbar på det. Saker som egentligen inte betyder något, varför reta sig på dem? Människor som inte har någon större funktion i mitt liv, varför låta deras åsikter påverka mig till den grad att jag går omkring och är arg?
Jisses. Jag har alla skäl i hela världen att vara glad och lycklig, och det är faktiskt upp till mig att vara det. Jag väljer hur jag reagerar på yttre omständigheter. Det är mitt ansvar att vara glad och tacksam, sånt kommer inte av sig självt.

Ikväll har jag klistrat en lapp på badrumsspegeln. Det står "Idag är en bra dag. Var glad."

Idag ska jag vara glad. Just nu just här.

Hur gör man när det inte funkar att säga till ngn att tänkta positivt?
När personen gör allt för att vara positiv men där det ändå inte går?!
Demoner o traumatiska minnen tar över hur personen än försöker...

Några tips?

Redigerat av xlxl67: 26-04-2013, 23:06

[Anma]

Hur gör man när det inte funkar att säga till ngn att tänkta positivt?
När personen gör allt för att vara positiv men där det ändå inte går?!
Demoner o traumatiska minnen tar över hur personen än försöker...

Några tips?

Jag tror inte att det fungerar att säga till någon. Det måste komma inifrån en själv... Däremot kan man försöka vara ett stöd så långt det går och berätta hur man själv gör för att man ska må bra. I svåra fall kan man försöka få personen motiverad till att söka hjälp. Men är det en person som verkligen inte gör annat än får en själv att må dåligt är det bättre kanske att undvika personen.
Är det ens partner så kan man gott ställa krav, Man ska inte vara tvingad till att må dåligt bara för att man är tillsammans med en negativ buttergök.

Jag har förresten ett exempel på en människa som var djupt deprimerad i många år. Efter många års overksam behandling inom psykiatrin och flera självmordsförsök bestämde sig personen, på sjukhuset efter det sista försöket, att nu fick det vara nog, nu var hen tvungen att bestämma sig. Leva eller dö. Leva betydde bli frisk och leva, inte bara överleva som dittills. Det tog något år innan ångesten var helt borta, men idag mår hen bra sen några år.

Så man kan ändra sina tankar oxh nervtrådars impulser i hjärnan. Bara man ger sig fan på det.