|
Jag rekommenderar en hamster! De är söta små filurer som lätt blir tama och är lätta att sköta men inte gör så stort väsen av sig. Buren är inte så värst stor heller, så barnen kan ta med hamstern när de är i sitt andra hem. En "föräldra-fördel" med hamstrar är att de inte blir så gamla. Om barnen upptäcker att det inte var så kul så behöver man som förälder inte sköta hamstern i så många år. Vill man "prova-på" så köper man en begagnad hamster på Blocket som redan är ett år eller så, då har den inte mer än ett år kvar i livet. Alla barn ledsnar inte på sina djur som många föräldrar tycks tro. Det handlar mycket om föräldrarnas inställning, om en mamma säger "Jag hade en hamster när jag var liten och den var astråkig" så har man ju redan från början visat barnet vad vi vuxna tycker om husdjur. Sköt om hamstern tillsammans, säg inte "Jag tänker aldrig göra rent buren, det blir DITT jobb" för då har du som förälder igen visat din inställning - och den tar förstås ditt barn efter.
Barnen får inte vara för små, då kan de inte hålla i hamstern och köp en giuldhamster som är lättare att hålla än en liten dvärghamster. Hamstern måste vara handtam, annars är man inte hygglig mot sitt barn, en rädd hamster är svårare att få den glädje av som man får av en tam hamster. Man vill hålla, klappa, pussa och leka med sitt husdjur, en hamster som ligger på rygg och skriker när man vill lyfta den är inte rolig.
Mina föräldrar var ungefär så här tråkiga som jag beskriver och jag hör ofta föräldrar bete sig så (eftersom jag jobbar i en djuraffär), men jag fick i alla fall ha hamstrar när jag var ganska stort barn och jag ledsnade inte. Jag hade massor av hamstrar, älskade alla och grinade ögonen ur mig när de dog, men ändå så blev det nya hamstrar hela tiden. Nu har jag andra husdjur, men när jag blir gammal och gaggig och inte kan fara runt så mycket så blir mina husdjur definitivt hamstrar igen!
--------------------
Anna-Karin Lundberg Min trädgård är mitt rike!
|